Kom, kom!

Hej mina fina vänner!

Jag behövde en nystart. Att få återfall och behandlas igen är iofs en form av nystart, men jag behövde en nystart med mitt bloggande. Jag ledsnade på Blogger, men gillar kommunikationsformen med bloggandet - och jag vet att ni också vill bli uppdaterade! 

Så hit har jag flyttat, tvivelochtro.wordpress.com - hoppas ni följer med ❤️

/J

21 oktober 2014

Jag vet att det är så tyst så tyst här just nu. Jag spenderar dagarna med att sticka och orkar inte alls sitta och skriva inlägg. Eller jo, men jag har ingen skrivlust.

MEN. Jag har påbörjat någon slags bloggserieinlägg om kost. Jag har ju som de flesta vet blivit vegetarian, övergått till ekologisk mat och begränsat sockerintaget. Såklart leder det till många frågor från omgivningen, och jag vill så gärna bilda alla. I allt. Men istället för att ha mina monologa föreläsningar för alla som frågar så tänker jag skriva ihop det till blogginlägg. Ett handlar om vegetarisk kost och dess fördelar (eller mer om varför du bör begränsa intaget av kött ur  en hälsoaspekt), en om varför ni behöver rensa ut köket på icke ekologiska matvaror och ett inlägg om varför läsk, godis och andra sockerbomber sakta men jävligt säkert tar död på dig och alla du älskar. Som är dumma nog att sätta i sig det. Och jag kan nästan garantera ett inlägg om mejeriproduktionen och varför det kan vara farligt med något så basic som mjölk.

När jag är klar är vi alla sockerfria veganer - YEAH! ;)

Så tills dess - all is well!

/ J

23 september 2014

Och trots att jag bara ligger plant och känner livet rinna ur händerna så fortsätter dagarna att gå för alla. Andra och för mig.

Men jag har rest mig lite nu. I dag var första vardagen hemma på länge som jag inte bara låg. Jag låg kvar i sängen rätt länge, läste en blogg som fick mitt hjärta att brista. Om en Linnea som inte fick bli stor som istället dog av ja ni vet, och som lämnade lillasyster, mamma och pappa. Och så fick jag fulhulkgråta under täcket för första gången på länge, och kroppen värkte av sorg och av längtan att få krama mina varma levande barn och gode Gud tack för att det är jag istället för dem. Och tack mamma Camilla för att du kommenterade min blogg och släppte in mig i din för du skriver så otroligt.

Sen klädde jag på mig och cyklade ut i extremt morgonkrispig höstluft med Hello Saferides nya i öronen. Trampade runt ett par mil, hjärnan fick ventilera och själen en stunds ro. När jag kom hem rensade jag ut min garderob som minskade med hälften. Kasta lite, spara lite och loppis mycket. Nu sitter jag i soffan efter en fantastiskt god frukost. Jag tänker virka en stund innan jag hämtar min största kärlek för att ta bussen till 4H.

All is well.

/ J

3 september 2014

Redan september. Det betyder ju höst. Jag tror inte jag är redo för den.

Sommaren blev annorlunda. Inte konstig, men annorlunda. Jag orkar inte hitta rätt ord för att summera den bättre.

Vardagen är här. Med barn i skola (herregud!) och dagis och jobb för alla andra. Jag själv ser till att inte sova för länge, att försöka sysselsätta mig varje dag och inte bara titta tv-serier. Samma känsla av gnagande oduglighet som innan sommarlov och semester. Jag vill göra något, men jag hasar bara runt. Sedan hämtar jag barn, lagar mat, lägger barn, tittar tv-serie och lägger mig. Och så fortsätter jag hasa runt dagen efter det.

Jag känner att livet rinner ur mina händer. Ni vet när man fastnat i ett läge, ett ekorrhjul, och trampar bara runt runt runt. Jag vill att någon stannar mitt hjul och plockar ut mig. Jag vill ju leva, inte bara överleva. Livet är dagarna och dagarna bara rinner ur mina händer medan jag gör ingenting. Hela augusti rann bort. Poff. Snart vaknar jag skallig och tänker "vad gjorde jag med de bra dagarna innan behandlingen"? Nada. Jag tar inte tillvara på ett skit för tillfället. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja reda ut det här heller. Och så går några dagar till medan jag funderar vidare.

Jag vill LEEEEEVA. Men det verkar förbannat svårt just nu.

/ J

2 september 2014

Jag behöver inspiration. Ge mig inspiration!

/ J

26 augusti 2014

Jag såg "The fault in our stars" igen i går. Ni vet den jag bloggade om i somras med två kroniskt cancersjuka människor. Och jag ska inte upprepa mig mer, men se den. Det kommer bli en sån film jag ser så många gånger jag bara hinner.

Gråtfest.

/ J

25 augusti 2014

Jag glömmer bort bloggen lite då och då. Eller ignorerar den med vilje kanske. Hursomhelst publicerar jag mer information om cancer och dylikt på Instagram nuförtiden.

Men ändå. Trender är väl till för att brytas. Så även den med positiva besked kring min födelsedag.

Metastaserna har växt. Inte så mycket till antal (hurra!) som till storlek. Sex veckor mellan röntgenplåtarna denna gången. Jag ökar medicineringen med astmamediciner och känner efter mer vid djupandning. Efter en vecka med dubbel dos Pulmicort och Bricanyl är det redan lättare att andas vilket tyder på att mina känningar senaste tiden har varit astmarelaterade och inte enbart på grund av metastaserna.

Så jag har valt att avvakta tre månader till. Ny röntgen då och så tar vi det därifrån. Jag inser att det snart är dags för mer behandling, men jag njuter av livet tre månader till. Har roliga saker inplanerade med fantastiska människor.

All is well.

/ J