Hej hej vecka 24!
Vi har varit förskonade från trots i fyra år. Faktiskt. Isola har aldrig skrikit eller bråkat eller trotsat på något sätt. Och vi ÄR väldigt medvetna om hur lyckligt lottade vi är, vi ser ju andra fyraåringar och hur de beter och har betett sig.
Men. Nu har vår underbara fyraåring hamnat i någon slags seperationsfas. Inte trots direkt alltså, men ändå väldigt jobbigt för oss. Det är mycket drama, tårar, gråt och klamrande i mamma och pappa. Varje morgon på förskolan slutar med tårar, vilket aldrig hänt tidigare. När vi träffar andra är hon helt plötsligt en blygis, något hon aldrig varit tidigare.
Jag trodde nog först att det var åldern, och något alla går igenom. Men när vi tänker igenom och pratar om det så inser vi att det nog beror på lillebror. Isa säger saker som "Jag ska bli storasyster men vill inte bli stor." Vi har hela tiden försökt betona att hon är vår lilla flicka och alltid kommer vara det, att mamma och pappa alltid kommer att älska henne mest av allt i heeela vida världen och att lillebror inte ska få ta hennes saker och hennes rum eller säng (vilket har varit ett av hennes stora bekymmer). Så jag tycker ändå vi är medvetna om problemet och försöker prata med henne. Jag hoppas bara det går över snart, eller lugnar ner sig. Inte kul att bråka och/eller behöva lämna någon gråtande.
...det enda negativa jag märkt hittills med att inte skaffa barnen tätt alltså.
/ J
Vi har också varit väldigt förskonade från trots men även här är det något som pågår just nu. Inte extremt, inget vi inte känner att vi kan hantera men det är mycket: "Vill inte" "Det är tråkigt" men snabbt övergående. Stefan och jag är rätt hårda och låter inget anti-beteende få fortgå. Jag vet inte om det är trots eller helt enkelt att de lär sig av andra och vill testa gränser... ja det är kanske trots.
SvaraRaderaNär det gäller Isola och lillebror så förstår man ju hennes funderingar. Elsa var ju bara 1,5 (knappt) när jag blev gravid så hon förstod ju inte riktigt. Jag bölade som en gris i början när lillebror var född eftersom jag inte hade tid med Elsa eller alltid satt och ammade. Men så sa en klok personal på dagis att Elsa minns ju snart inte hur det var att ha mamma och pappa för sig själv. Nu kommer hon ju inte ihåg hur det var innan A föddes. För Isola blir det ju annorlunda - hon är snart 4 år och har fler minnen, förstår mer och funderar mer. Jag tycker ni gör helt rätt som svarar och om och om igen upprepar hur mycket ni älskar henne och att lillebror inte kommer få ta hennes saker. Det behöver landa helt enkelt och kan säkert inte nog upprepas.
Och när lillebror väl kommer så kommer hon vara stolt som en tupp.
Kram