23+3

Usch vad det är jobbigt att vara mamma ibland. I går när vi kom hem så klämde Isola tummen i ytterdörren. AJ! Ringde 1177 eftersom tummen blev blåsvart på två sekunder, och Isola skrek ut sin smärta. 1177 tyckte vi skulle till Jourläkarcentralen, ringde dit och de ville också ha in oss eftersom det lätt kan uppstå sprickor i tummen. Väl där kickade Alvedonen in och Isola blev slö och fnittrig. Fantastisk barnläkare som konstaterade att det nog räcker med smärtstillande och att vi inte behövde tömma på blod (puh!) men skickade remiss till röntgen om det uppstår mer svullnad och/eller Isola inte kan röra tummen. Jag tror det är bättre, hon gråter inte i dag och vill inte ha "medecinen", men rör inte handen eller tummen. Sitter och myser med Sigge nu. Men i går när hon skulle somna, och hade SÅ ont, så hjälpte verkligen ingenting. Pappan var inte hemma, och till slut borrade Isola ner huvudet i bröstet på mig och kved "Jag vill ha min pappa!". Som att hon skämdes för att hon ville vara med honom istället för mig <3 Ringde hem pappan som kom på två sekunder, ny dos smärtstillande och efter en stund i hans famn somnade hon gott. Innan dess hann vi måla våra tumnaglar blåa också, så vi passar ihop <3

Efter hon somnat grät jag en skvätt i soffan och var helt utmattad. Mitt finaste hjärta vad jag önskar jag kunde ta över den tummen nu!

/ J