38+1

MVC i dag. Upp 7 hg på två veckor, SF-måttet ökat 1 cm på samma tid. Såklart. Ligger nu 4 cm under jmfrt med Isola, så det är ju inte konstigt att magen ser liten ut. Och det ÄR väldigt skönt att slippa alla "Oj, har du inte fått än?" eller "Oj, du måste gått över rejält?" som jag hittills sluppit helt faktiskt. Peppar peppar. Däremot har jag fått måååånga "Är det september eller oktober du ska ha?". Men som sagt, det är skönt att slippa, och jag försöker njuta av magen så länge den är kvar. Eller ja, det lät fel. Jag är så in i helvetes less på den, men jag njuter av att den är mindre än med Isola. Fast jag börjar tycka den är lite stor nu...

Hjärtljuden 156, han är ruckbar men inte helt rörlig fast inte heller fixerad. Såklart.

MEN, vet ni vad det bästa är?

Med Isola, på dag +15, var min supertapp fortfarande så sluten, stenhård och så långt bak att överläkaren vid tredje försöket (första för honom, BM hade provat två gånger tidigare) inte nådde den för att dra ordentligt. Så jag var beredd på det i dag. MEN! Tadaaaa, supertappen is no more! Den finns där, men är varken stenhård eller lång eller LÅNGT BAK! Nädu, för den är centrerad! Jag blev så lycklig man kan bli på rygg med trosorna vid fotknölarna och en främmande hand i muttan. Hon fick in ett finger i den också, och höll på en bra stund. Först kändes inget, eller jo - då gjorde det sjukt ont, andas andas - men först efter ett par timmars vilar drog förvärkar och sammandragningar igång ordentligt. Gick på toa och fick rosa slemmiga flytningar på pappret. Jag har inte blött en gång varken denna graviditeten eller med Isola, så jag är helt hundra på att det beror på att hon retade. Nu har allt lugnat ner sig och inget mer blod, och tur är väl det eftersom vi inte har barnvakt till damen förrän fredag :D

Men, det känns SÅ bra inför måndagens hinnsvepning på förlossningen. Det finns ju nämligen numera en chans att hinnsvepningen faktiskt kan ske! Och jag är SÅ peppad på det. Det enda som stör mig är att vi inte roddat barnvakt till måndag, Isola får inte gå på dagis och pappan börjar jobba. Så damen följer med pappa till jobbet och jag gör hinnsvepningen själv. Önskar åtminstone någon vän kunde hålla mig i handen, men jag ÄR tuffare i dag och kommer fixa det själv.

I morgon eller torsdag kommer svärföräldrarna för ett "spontanbesök" från Norrland. I vanlig ordning ringer de en eller två dagar innan... Såklart ska de bo här också. Inte hotell. Vi har ju en väldigt stor trea och jag är inte höggravid. Och såklart vet de inte hur länge de ska stanna, så jag som verkligen gillar att planera kan inte göra det. Alls.

Fast mina vänner har varit här och bott här i sommar, och det har inte varit några problem. För det är mina vänner. Och svärisarna är ju min familj så jag ska skärpa mig. Det känns bara... Sådär, om jag ska vara ärlig.

Sen är jag lite sur och grinig. De senaste kvällarnas förvärkar och sammandragningar har varit jobbiga och det tär på mig. Nu vet jag ju att de faktiskt gett något, och det känns bättre. Men nu är jag less på graviditeten. Trots att det bara är max 20 dagar kvar. Men jag längtar mig sönder och samman efter personen i magen nu, jag vill att han ska vara här så jag får bädda ner honom i hans nya säng, och klä honom i hans fina nya kläder och köra runt honom i vagnen med den fina filten jag köpt. KOM UT NU LILLA LILLEBROR! Han bökar så det känns som att han ska ta sig ut genom magen istället, och när han inte bökar så har jag sådana sammandragningar att magen skulle kunna slå sig igenom en betonmur. När jag suttit ner för länge gör det så ont i fogarna, och på nätterna kan jag inte vända mig utan att ögonen tåras. Samtidigt är jag så glad att detta kommit först nu, med två veckor kvar till BF. Jag är glad och tacksam, för det kunde varit så mkt värre. Jag kunde suttit utan livmoder nu, med en cancer som ätit upp allt. Jag kunde suttit med 46 missfall i ryggen och aldrig få behålla en bebis tillräckligt länge för den att överleva. Jag är så glad och lycklig för min lille kille!

Nu ska jag sluta sura och ladda, för i morgon blir det Madagaskar 3 på bio!

/ J