Dan före dan.

Sex timmar kvar med min livmoder. Det löper kaos i hjärtat.

Återanvänder från förra året! Vi hörs när jag är i klimakteriet.


Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Japp, blev tvåbarnsmamma!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jaaaaa, tjoho!,

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack gode Gud.

Vilka länder besökte du?
Inga förutom Sverige. Nej, inte ens Danmark...

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Ja. Mental hälsa, frisk kropp och lugn och ro...

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
16 augusti!

Vad var din största framgång 2012?
Alve!

Största misstaget?
Hasta hem från sjukhuset efter bloodpatchen vilket resulterade i en jätteinfektion...

Bästa köpet?
Hm... Våra nya soffor ju!

Vad spenderade du mest pengar på?
Nya möbler tror jag.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, Alve när han föddes.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Isas älskade Euphoria och hela JÄIRFM.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Först var jag otroligt glad över graviditeten, men när Alve äntligen kom blev jag ledsnare än någonsin över allt som hänt.

Vad önskar du att du gjort mer?
Busat med Isa när jag kunde, fysiskt sett alltså.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit piller.

Favoritprogram på TV?
Kollar inte TV, bara serier!

Bästa boken du läste i år?
Läste oroväckande få böcker, och alla var usla. Ungefär. Men diktböcker av Tranströmer funkar alltid! Och så vann jag ju Malin från Skaftnäs av Malin Wollin, helt underbar mest för att jag älskar Malins bloggar!

Största musikaliska upptäckten?
Att världens sämsta band (eller nja, näst sämsta efter Metallica) Bo Kaspers Orkester har släppt en otroligt bra platta nyss...

Något du önskade dig och fick?
Ett barn till <3

Något du önskade dig och inte fick?
Att få behålla livmodern till fler barn...

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Sattes igång på förlossningen!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att bli cancerfri.

Vad fick dig att må bra?
Min familj och Tramadol.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Han som spelar Damon i Vampire Diaries!

Vem saknade du?
AK.

De bästa nya människorna du träffade?
Alve såklart!

Mest stolt över?
Vågade och vann, han är här och han är perfekt!

Högsta önskan just nu?
Att det fysiska resultatet av klimakteriet blir okej, och att själen läker nog för att överleva.

/ J

"Alla krigar precis som du"

Nedräkning samtidigt som jag försöker njuta av livet, dagen och familjen.

Vänner frågar om jag vill prata om det. Men nej. Det orkar jag inte. Jag klarar inte ens av att försöka börja reda i känslorna.

Skit.

Lämnar blodprover och alla andra prover de behöver ta i dag, inför op. Isa ska med, hon älskar när mamma får lämna blod!

/ J

Mindre egentid med två barn.

Det är något som verkligen märks nu, fyra månader efter lillebrors intågande. Många har frågat om den så kallade tvåbarnschocken, den har vi dock inte märkt av. Men det som blir tydligt är att den egentid man hade med ett barn minskas drastiskt. Jag hinner inte uppdatera bilddagbok eller blogg. Eller hinner och hinner, jag prioriterar bort det just nu. När bägge barnen är i säng vid åtta (eller ja, Alve snarare efter nio) så kollar vi serier eller film, och jag broderar tavla (min nya bästa terapiform). Så allt annat får vänta lite. Dessutom säljer jag alla bebiskläder som är för små för Alve (kan inte fatta att han redan är på 62!) på Tradera, så jag packar paket och väger kläder och skickar brev kvällstid. Det blir ju inga fler bebisar så då kan vi lika gärna tömma förrådet.

Jag försöker att inte tänka på 2 januari faktiskt. Enligt min kurator är det en bra grej. Hon är förresten mycket bättre nu. Eller ja, det har hon väl alltid varit. Men det känns mycket bättre att gå där nu. Jag vet ju att varje gång inte kan kännas som en fullträff heller, men gårdagens möte kändes givande och bra. I alla fall, hon tycker jag har rätt tillvägagångssätt - att inte tänka på det. Bara överlev på bästa sätt fram till det är dags, och sedan börja bearbeta när det är över. Så det gör jag. Och försöker ha roligt och njuta av att vara hel för tillfället, och kunna göra allt jag drömt om under ett år med min dotter. Som badhus, lekland, bära, lyfta och busa i snön. Snart ligger jag där igen, och då gäller det att njuta nu. Ska ha en mysig jul med min familj och kramas.

Tankar energi på olika sätt. Förra helgen spenderade vi i Norrköping med familjen L, mamma Emma som jag känt i fem år men träffat en gång tidigare och hennes make och två fantastiska barn. Var inte så nervös denna gången, mer "hoppas vi klickar med S också eftersom vi ska vara där fredag-söndag". Och det gjorde vi! Maken var så glad, eftersom han och S gick så bra ihop. Och jag som tyckt S verkat lite reserverad (min bild efter fem år med Emma alltså) hade helt fel. Fantastisk humor, varm människa och lika fin som mamma Emma! Jag är SÅ glad att vi träffat dem, och hoppas de hade lika trevligt som vi och vill ses snart igen :) Isa och dottern i familjen lekte så bra, och Isa frågar redan när vi ska ses igen! Underbart!

Denna helgen som kommer bli lugnare. Och helgen efter det spenderas i Åhus, eftersom vi blev magsjuka vid förra tillfället. Så all storhandling inför jul måste ske innan, och klä granen innan vi åker. Så kommer vi hem söndag, och fixar julskinka och Janssons! Jullunch och tomte hos bästispappan med sambo (och bästisen såklart) på dagen och sedan ensamma hemma på eftermiddag och kväll - vilken perfekt julafton det låter som! SÅ nöjd och förväntansfull. Lugnt och skönt med få människor, och bara människor som vi trivs med. Perfekt i mitt läge just nu. Dessutom är nästan alla klappar fixade, nästan allt som ska skickas till Kiruna är skickat och allt julbak (godis och bak) är klart. SKÖNT!

Isa följer med bästisen hem efter förskola i dag, och kommer hem efter middagen vid sex. Jag jobbar till halv ett och planerar att åka hem och vila efteråt. Jag somnar snart, trots kaffe och glöggchock till luciafrukost!

/ J

Vinden vänder!

Åkte till Stockholm tisdag förra veckan. Onsdag kom mensen (hurra!) och natten mellan onsdag och torsdag började Alve kaskadspy. Slem. Och bajsade ner sig, kläderna, lakanet, madrassen vi sov på OCH filten över honom. Han har aldrig gjort så innan, aldrig haft löst bajs. Jag var helt hundra på magsjuka, och svor över om vi skulle lyckas ta oss hem torsdagmorgon.

Han behöll morgonmålet, men sov mest hela tiden. Jag chansade, hoppade på tåget och tog oss hem. Han åt lite på tåget, och sov sedan mest. Kändes extremt varm och var hängig. Småspydde slem bara. Hem, och så började bajsfesten. Han bajsade bara vatten stackarn. Ringde först 1177 (om ni bara visste vad hon sa till mig kärringen!) och sedan barnakuten i Växjö, som såklart ville kika på honom, mycket eftersom det rosslade så på honom och jag och storasystern har förkylningsastma. Så T och Alve åkte ner till läkaren, som konstaterade att Alves förkylningsvirus (som han haft sedan han föddes känns det som) numera har satt sig på magen. Men att han mådde toppen för övrigt!

Fredag fick jag sms om att de vi varit hos i Stockholm (Isolas gudmor, och vi hade supermysigt där!) låg i vinterkräkisen. Och mycket riktigt... Några timmar senare insjuknade Tåbbe och EXAKT en timme (jag skojar inte!) senare kom Isola och spydde. Hon var så duktig, spydde hela natten men klagade inte en gång. En gång under en kaskadspya i spannen kom en tår. <3 Tåbbe campade i vardagsrummet och jag och Isola i sovrummet. Sov en timme den natten. Och på morgonen när det lugnade ner sig för dem var det min tur. Såklart. Så lördag dag låg jag, och sedan var vi inte kaxiga. Söndag ägnades åt storstädning, renbäddning, stortvätt (tack gode gud att det var ledigt i tvättstugan) och toasanering. En promenad i snön med pulka och vagn blev det också, och friskluften gjorde oss piggare. Så fort Isola slutade spy fick hon feber, men den varade "bara" en dag. Detta var för övrigt första gången Isola var magsjuk, på 4½ år. Trots alla "eftersom du inte ammar kommer hon blir så juk första åren" man fick höra när hon var nyfödd...

Nu har vi hämtat oss från vinterkräkisen, som kan hålla sig undan några år nu. En veckas bajsfest har pågått för Alve. Han har bajsat vatten, och bajsat ner A L L T. Men är lika glad som vanligt, äter hyfsat normalt och sover som vanligt (innan sov han dygnet runt när han var sjuk). För två dagar sedan började vi ge Sempers magdroppar, och ÄNTLIGEN ser vi ett slut på eländet. Han har inte bajsat vattnigt sedan i går morse, och nu har han fått behålla två mål mat utan att det kommit ut där bak direkt. Han är som sagt inte påverkad, mer än att han är rejält röd och svullen i rumpan stackarn. Läkartid i dag för nacken (syrran hade sned nacke), och vi passade på att fråga om förkylningsmagen. Fick höra att vi ska vara glada om det går över nu, för det kan hålla på LÄNGE. Han hade dessutom gått upp 85 gram under veckan, vilket är underbart! Jag har fått köpa nya pyjamasar och allt, för han har förstört så många kläder stackarn! Men HURRA att det ger sig, ett tag var jag orolig över att vi inte skulle kunna åka till Norrköping i helgen med en son som bajsar konstant!

Isola är vanligt förkyld, men det är ju alla barnen nu känns det som. Ingen feber, men lite snorig och hostig. Orkar dock åka i pulkabacken hela dagarna, och gå sin mamma på nerverna med frågor och krav på sysselsättning.

Operationstid 2 januari. Försökte titta igenom alla papper i går men orkar inte, skjuter lite mer på det. Först ska jag njuta av en hel helg med finaste Emma med familj!

/ J