Åkte till Stockholm tisdag förra veckan. Onsdag kom mensen (hurra!) och natten mellan onsdag och torsdag började Alve kaskadspy. Slem. Och bajsade ner sig, kläderna, lakanet, madrassen vi sov på OCH filten över honom. Han har aldrig gjort så innan, aldrig haft löst bajs. Jag var helt hundra på magsjuka, och svor över om vi skulle lyckas ta oss hem torsdagmorgon.
Han behöll morgonmålet, men sov mest hela tiden. Jag chansade, hoppade på tåget och tog oss hem. Han åt lite på tåget, och sov sedan mest. Kändes extremt varm och var hängig. Småspydde slem bara. Hem, och så började bajsfesten. Han bajsade bara vatten stackarn. Ringde först 1177 (om ni bara visste vad hon sa till mig kärringen!) och sedan barnakuten i Växjö, som såklart ville kika på honom, mycket eftersom det rosslade så på honom och jag och storasystern har förkylningsastma. Så T och Alve åkte ner till läkaren, som konstaterade att Alves förkylningsvirus (som han haft sedan han föddes känns det som) numera har satt sig på magen. Men att han mådde toppen för övrigt!
Fredag fick jag sms om att de vi varit hos i Stockholm (Isolas gudmor, och vi hade supermysigt där!) låg i vinterkräkisen. Och mycket riktigt... Några timmar senare insjuknade Tåbbe och EXAKT en timme (jag skojar inte!) senare kom Isola och spydde. Hon var så duktig, spydde hela natten men klagade inte en gång. En gång under en kaskadspya i spannen kom en tår. <3 Tåbbe campade i vardagsrummet och jag och Isola i sovrummet. Sov en timme den natten. Och på morgonen när det lugnade ner sig för dem var det min tur. Såklart. Så lördag dag låg jag, och sedan var vi inte kaxiga. Söndag ägnades åt storstädning, renbäddning, stortvätt (tack gode gud att det var ledigt i tvättstugan) och toasanering. En promenad i snön med pulka och vagn blev det också, och friskluften gjorde oss piggare. Så fort Isola slutade spy fick hon feber, men den varade "bara" en dag. Detta var för övrigt första gången Isola var magsjuk, på 4½ år. Trots alla "eftersom du inte ammar kommer hon blir så juk första åren" man fick höra när hon var nyfödd...
Nu har vi hämtat oss från vinterkräkisen, som kan hålla sig undan några år nu. En veckas bajsfest har pågått för Alve. Han har bajsat vatten, och bajsat ner A L L T. Men är lika glad som vanligt, äter hyfsat normalt och sover som vanligt (innan sov han dygnet runt när han var sjuk). För två dagar sedan började vi ge Sempers magdroppar, och ÄNTLIGEN ser vi ett slut på eländet. Han har inte bajsat vattnigt sedan i går morse, och nu har han fått behålla två mål mat utan att det kommit ut där bak direkt. Han är som sagt inte påverkad, mer än att han är rejält röd och svullen i rumpan stackarn. Läkartid i dag för nacken (syrran hade sned nacke), och vi passade på att fråga om förkylningsmagen. Fick höra att vi ska vara glada om det går över nu, för det kan hålla på LÄNGE. Han hade dessutom gått upp 85 gram under veckan, vilket är underbart! Jag har fått köpa nya pyjamasar och allt, för han har förstört så många kläder stackarn! Men HURRA att det ger sig, ett tag var jag orolig över att vi inte skulle kunna åka till Norrköping i helgen med en son som bajsar konstant!
Isola är vanligt förkyld, men det är ju alla barnen nu känns det som. Ingen feber, men lite snorig och hostig. Orkar dock åka i pulkabacken hela dagarna, och gå sin mamma på nerverna med frågor och krav på sysselsättning.
Operationstid 2 januari. Försökte titta igenom alla papper i går men orkar inte, skjuter lite mer på det. Först ska jag njuta av en hel helg med finaste Emma med familj!
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar