Ynklig.

Vill inte klaga men jag blir väldigt gråtig och ynklig av att må så här...

/J

Snälla tomten...

...det enda jag önskar är att seabanden funkar. Eller att jag slutar spy. Tack! :)

/ J

Sinnesro...

...för en stund!

I dag fick jag se ett litet fladdrande hjärta och kunde inte hålla tårarna tillbaka! Återbesök om exakt två veckor!

Och cancertumörer höll sig borta!

/J

Cancerkoll.

I morgon är det dags, och jag ber främst om ett litet pickande hjärta. Och såklart inga fler tumörer.

/J

Äta

Det enda jag gör är att äta. För då mår jag inte illa. Så var det inte med Isa, bara spydde jag och mådde hyfsat där emellan. Hade hellre haft det så.

Konstigt nog njuter jag av varenda sekund!

/J

Illa illa...

...jag mår SÅ illa!

:)

Borde sova

Lyssnar på Musikhjälpen och önskar att jag vaknade upp i februari.

/ J

Soffhäng...

Har vuxit fast. Vatten och Glee!
I morgon väntar världens sötaste luciatåg!

/ J

Hormonell?

Lipar mig sönder och samman till One Tree Hill (som är en jättedålig serie), skriker på min fina man för skitsaker och mår illa.

Älskar varenda sekund av det!

/ J

Hemma på soffan igen!

Fick träffa fantastisk läkare som drog igång flera prover och utredningar! Får äta mina tabletter utan att vara orolig, men ska undvika knarket. Och röntgen.

/ J

Trött på att ha ont

Ligger i soffan och väntar på maken som ska köra mig till akuten igen. Jag är så less. Jag hoppas att det är gallan som ställer till det, trots att ul i fredags såg fint ut, för jag orkar inte ha ont i magen mer. Dessutom vill jag inte ta starka tabletter nu heller...

/J

...och så låten då...

http://open.spotify.com/track/3DxzU8PlZq05yucFdqsaZu

/ J

There is still hope...

"Through the fear and fire
Past love and lust for gold
Within the darkest hour
There is still hope
That you'll come back to me"

En helt underbar låt! Och fantastiskt träffande. Vilket år det har varit, vilken resa. Tumör, kris, cancer och familjeterapi. Rädslan för att inte klara det, viljan att kämpa för livet och livmodern. Glädjen när provsvaren äntligen började ge bra besked. Den obeskrivliga lättnaden när jag och maken fann varandra. Igen.

För att inte prata om de darriga benen, skakande händerna och glädjetårarna som föll i morse när världens längsta minut passerade på ett digitalt graviditetstest.

Jag gör mig redo för den viktigaste fajten ever, och det finns inte en chans på jorden att jag tänker förlora den!

/ J

Operation två...

...är klar. Helt okej om man jmfr med den för tre månader sedan. Det lyckades med titthål, fast det strulade såklart lite ändå så jag fick ligga kvar en natt. Men det var ändå helt okej. För jag laddade mentalt för samma sak som i somras. Och nu hade jag mindre ont och kunde framförallt röra mig mer.

Värdena har gått ner under godkända strecket. Nu väntar vi på provsvar från operationen. Läkaren tog prover på alla möjliga organ i magen också. OM allt ser bra ut ska jag banne mig börja tro att det kanske kan gå vägen!

Samtidigt som jag måste lära mig leva med ständig ovisshet i fem år till...

/ J

Hurra hurra hurra!

I dag är det min födelsedag och trots dagens knackiga start blev det en riktig kanondag! Chefen höjde min lön med 2 500 kronor och gav mig mer ansvar, och efter jobbet fick jag välja en ny laptop och en ny kompaktkamera! Tjoho!

Läkaren min skulle höra av sig inom en vecka från i onsdags. Jag hoppas inte att hon lät bli att ringa med dåliga besked bara för att det är min födelsedag. Håller ut ett par dagar till, sen så.

Kackelhelg i helgen, här i Småland. Som jag behöver det! Krama bebismagar och bästisar.

/ J

Att ge efter.

Många säger att jag är så stark. Jag svarar att jag inte har något val. Vad ska jag annars göra? Vad blir bättre av att jag gråter och är arg?

Lyssnade på Monica Nyströms sommarprat i dag. I lurar på jobbet. Stundtals fick jag pausa eftersom det blev för jobbigt. Igenkänningsfaktorn blev för stor. Hon pratade om livet för henne och sina barn efter att hennes man och deras pappa dött. I cancer. Om att det handlar om att leva. Inte bara överleva.

Jag försökte jobba vidare efteråt och lyckades en stund. Sen satte jag mig på bussen, åkte hem och kastade mig i min mans famn och hulkade fram "Jag vill inte dö ifrån er, jag vill inte dö ifrån er". Tårarna sprutade och Isola frågade om jag var ledsen för bollen i magen.

Fina unge och fina man. Jag vill inte dö ifrån er.

/ J

Hällregn och läkarbesök

Nya prover och undersökningar. Går ju inte att säga något förrän svaren kommer inom en vecka. Det finns något på vänster äggstock men för tidigt att säga vad. Kanske en hel vanlig jävla normal cysta som försvinner av sig själv?

/ J

Sista semesterdagen regnar bort!

Eller ja, sista semesterdagen var väl egentligen i fredags, men ändå. Lika skönt som det ska bli att komma igång med rutiner, lika vemodigt känns det. Även om jag låg sjukskriven på soffan fyra veckor innan semestern så har jag ändå träffat Isola nästan varje dag. Nu är det dags för långa dagar utan varandra igen. Tur att hon älskar sin förskola lika mycket som jag älskar mitt jobb!

Damen har uttryckt en önskan om Leos Lekland i dag. Det spöregnar. Så hon får nog sin vilja igenom!

/ J

And isn´t it ironic?

Har försökt uppdatera denna döende blogg flera gånger. Eller nåja, ett par i alla fall. Men varje gång jag lägger fingrarna på tangenterna så känner jag bara... uppgivenhet? Hur sammanfattar man allt vad som hänt senaste tiden, när man inte ens orkar känna efter själv?

Mitt senaste inlägg för tusen år sedan handlar om Linda som dog i cancer.

I februari slutade jag med p-piller för att jag inte mår bra av att trycka i mig hormoner. I april hade jag tid hos gynekologen eftersom jag inte fått tillbaka mensen och dessutom kände en liten knöl i magen. Knölen blev en gigantisk boll på 30 cm och 1,7 kilo när den plockades ut 15 juni. Borderlinetumör heter det. Kunde lika gärna varit grekiska. "Det är något som ligger precis på gränsen mellan snäll och dum cancer."

Sedan dess läser jag cancer överallt. Men har inte uttalat det en enda gång.

Det är bästa formen av cancer, och ibland kallas den inte ens cancer. Borderlinetumörer borde klassas som en egen sjukdom läser jag. Men jag vet inte om det hjälper mig nämnvärt just nu.

Undersökning och mer provtagning på onsdag. Röntgen av bröstkorg och lungor visade noll tumörer, hurra! Operation inplanerad pronto, man tömmer tydligen kroppen på funktionslösa organ så snart ska jag säga hejdå till blindtarmen. Såsmåningom måste jag säga hejdå till livmoder och kvarvarande äggstock. Men snälla gode gud kan jag inte få ett syskon först? Läkaren har gett ok till att testa. Men sedan ska allt bort. Klimakterie nästa.

Det hade kunnat vara tusen miljoner resor sämre. Men det kunde också varit bättre. Och just i kväll, ensam med Damien Rice, känns faktiskt livet för jävligt. Trots ljuvligaste prinsessan sovandes i rummet intill.

/ J

Ont i själen.

Och ont i hjärtat.
http://lindaskriver.blogspot.com/

Dessutom har jag riktigt dåliga dagar med pms-liknande symptom fast tusentals gånger värre. Plus panikstress på jobb.

Fan.

Längtar...

...efter mammavänner här i min nygamla stad. Och jag längtar efter nytt boende, något jag kan trivas i. Först då kanske jag kan lära mig älska den här stan. Fast nej... Jag kan inte se mig själv här för gott.

Men så får jag ångest. Hur många flyttar klarar hon innan hon tar skada? Kommer hon få vänner?

Äsch, vi har ju inte ens börjat söka jobb i annan stad. Men jag vill inte stanna här.

/ J