Många säger att jag är så stark. Jag svarar att jag inte har något val. Vad ska jag annars göra? Vad blir bättre av att jag gråter och är arg?
Lyssnade på Monica Nyströms sommarprat i dag. I lurar på jobbet. Stundtals fick jag pausa eftersom det blev för jobbigt. Igenkänningsfaktorn blev för stor. Hon pratade om livet för henne och sina barn efter att hennes man och deras pappa dött. I cancer. Om att det handlar om att leva. Inte bara överleva.
Jag försökte jobba vidare efteråt och lyckades en stund. Sen satte jag mig på bussen, åkte hem och kastade mig i min mans famn och hulkade fram "Jag vill inte dö ifrån er, jag vill inte dö ifrån er". Tårarna sprutade och Isola frågade om jag var ledsen för bollen i magen.
Fina unge och fina man. Jag vill inte dö ifrån er.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar