Det kunde varit värre... Men fan vad typiskt!
Vaknade i natt tjugo över två av att Isola satt upp i sängen. Och sedan spyr hon. Inte mycket, lite mat och ingen vätska. Väcker gudmor, städar upp och byter kläder på Isa som genast somnar om. Jag sover som en spänd fioltråd hela natten, vid minsta rörelse är jag där med hinken och frågar om hon behöver spy. Vaknar i vanlig tid, Isa frågar efter ett glas vatten. Inget kommer upp. Äter frukost som vanligt. Inget kommer upp. Hon är precis som vanligt, kanske med liiiite feber.
Magsjuka? Något hon åt i går? Det sista är min teori, jag var känslig som barn och kräktes ofta av för mkt sött... Men man vågar ju inte chansa, så dagens superroliga planer ställdes in. Isa är så ledsen och förstår inte varför hon inte får träffa sina småkusiner i dag. "Men mamma jag är ju inte sjuk!" säger hon. Älskade unge! Men nattens eskapader satte nog sina spår, nu somnade hon i soffan och får vila en stund. Sen blir det ut för lite luft innan gudmor kommer hem från jobbet.
Vi kunde ju legat och kaskadkräkts bägge två, så det kunde ju varit så mkt värre. Men detta var inte vad jag tänkte när jag tog två semesterdagar för att träffa bästisarna...
/ J
Nej vad tråkigt! Förstår att det känns surt. Men skönt att det inte blev mer kräk. Ibland får de ju såna där ryck.
SvaraRaderaHoppas ni har det bra ändå.
Kram