I: "Mamma, vet heter min mormor?"
J: "Du menar mormor Isabell?"
I: "Nej jag menar min riktiga mormor, din riktiga mamma"
Det går för fort, hon förstår för mycket. Min lilla oförstörda finaste dotter, som är trevlig och snäll mot alla hon möter för i hennes värld finns inte elaka människor, fördomar eller ondska. Och det finns framförallt inte mammor som behandlar sina döttrar som avfall och sedan sopar bort dem under mattan. Min finaste älskade unge vad jag har svårt att förklara för dig. Men jag kan bara följa psykologers råd och säga som det är, om än något förenklat och barnanpassat.
"Mamma och din riktiga mormor kommer inte överens och därför har ni aldrig, och kommer aldrig, träffats."
/ J
Så många kramar jag bara kan skicka. Förstår att det gör ont. Så mycket skit som gör ont.
SvaraRadera