Tycker synd om mig själv.

Ja men faktiskt. Och ibland FÅR man klaga.

För skinnet spänner som fan, ischias känns daaagligen och jag är så ledsen för det, lillebror har bökat HELA dagen - jag kan knappt andas, sitta, ligga eller stå bekvämt. Jag är gigantiskt, men förstår ju att det kommer bli värre. Och jag inser att jag säkert är i en tillväxtperiod men FA-AN vad det spänner och drar och SAMMANDRAGNINGAR. Och fötterna gör ont, och jag är så förstoppad så jag snart måste operera ut bajset och ändå har jag inte behövt börja på Niferexen än.

Jag är en askass mamma som inte orkar med Isolas gnäll, trots och tjat på kvällarna - fast jag VARJE DAG säger till mig själv på förmiddagen att i kväll, i kväll ska jag vara mother of the year med oändligt tålamod. Och så får jag dåligt samvete och ångest för jag tror inte hon förstår att jag faktiskt älskar henne mest av allt i världen och det finns verkligen ingenting jag inte skulle gjort för henne, men varför måste jag då gnälla och skälla hela tiden. ÅÅÅÅÅÅÅH. Och Tåbbe har tävling på söndag och jag vill och försöker vara den stöttande frun som ropar "Klart som fan du ska träna varje kväll hela tiden fram till tävlingen, you go love" fast jag bara vill gråta för att jag får ta alla nattningar som knappt kommer ner och upp ur Isolas ändå större säng. Och ändå lagar han mat, diskar och fixar innan han sticker, så jag behöver verkligen bara leka en timme och sen natta.

Och jag vet att det är übertöntigt men nu är jag ifatt jänkarna och jag kan alltså inte se tre till fyra avsnitt dagligen längre och jag saknar Damon och Stefan och Elena och alla dom andra och så gråter jag lite över att det bara är två asnitt kvar innan säsongsuppehållet, och så tänker jag på scenen med Alaric och Damon i förra avsnittet och gråter mer.

Jag är verkligen inte bra på att vara gravid, at all.

Och nyss dog en för tidigt född liten pojke i Greys Anatomy. Nu orkar jag inte mer.

OCH HALSBRÄNNA! FRÅN HELVETET!!!

/ J