Klart du vill. Det är tungt mot slutet för man längtar så. Första graviditeten tyckte jag hela graviditeten (trots krämpor och skit) var en spännande resa och man fattade inte riktigt att i slutet skulle det komma en bebis. (Eller ja, fattade gjorde jag ju men du förstår... mer fokus på förlossning och graviditet). När man väntar tvåan vill man ju bara få gosa med den lille krabaten.
Ja precis! Och så fick gudmor sin kille så tidigt, så jag känner mig ynkligt ensam på gravidsidan. Vi som ringde varandra direkt efter mvc, jämförde krämpor och drömde om förlossning. Det blev så snopet, hennes mamma gick över två veckor med henne så jag tänkte ändå vara i slutet när hon födde. Men nu är det två månader kvar och jag är ensam gravid. Och har ont. Och kan inte sova. :(
Försök att inte tänka så mycket på att det är två månader kvar. Se det som en möjlighet att umgås med Isa och ge henne odelad uppmärksamhet. Det kommer bli en förändring när lillebror kommer. Mest bara positivt men ändå. För mig som ammade var det jobbigt att hela tiden sitta som en mjölkkossa och säga till Elsa "mamma ska bara amma klart" när hon ville ha min uppmärksamhet. Vad jag förstår så kommer du inte att amma och då behöver du inte fundera på det. Dessutom är Isa 2 år äldre än Elsa när hon blev storasyster. Bara tanken på att Arvid skulle bli storebror - hallå, han fattar ju ingenting. (Nästan...). Isa är ju stora tjejen nu och du kommer kunna prata med henne på ett helt annat sätt än vad vi kunde. Men det kommer ändå vara mycket fokus på den lille. Försök därför att tänka att det är bra att det är 2 månader kvar. (Jag vet, SKITSVÅRT!!!). Det är tungt. Det gör ont. Det är svårt att sova. Jag hade nästäppan from hell och blev helt beroende av nässpray. Dessutom värsta halsbrännan (jag och Rennie var SÅ tighta). Man har ju ingen ork, etc. Men snart snart snart! KRAM
Klart du vill. Det är tungt mot slutet för man längtar så. Första graviditeten tyckte jag hela graviditeten (trots krämpor och skit) var en spännande resa och man fattade inte riktigt att i slutet skulle det komma en bebis. (Eller ja, fattade gjorde jag ju men du förstår... mer fokus på förlossning och graviditet). När man väntar tvåan vill man ju bara få gosa med den lille krabaten.
SvaraRaderaJa precis! Och så fick gudmor sin kille så tidigt, så jag känner mig ynkligt ensam på gravidsidan. Vi som ringde varandra direkt efter mvc, jämförde krämpor och drömde om förlossning. Det blev så snopet, hennes mamma gick över två veckor med henne så jag tänkte ändå vara i slutet när hon födde. Men nu är det två månader kvar och jag är ensam gravid. Och har ont. Och kan inte sova. :(
RaderaFörsök att inte tänka så mycket på att det är två månader kvar. Se det som en möjlighet att umgås med Isa och ge henne odelad uppmärksamhet. Det kommer bli en förändring när lillebror kommer. Mest bara positivt men ändå. För mig som ammade var det jobbigt att hela tiden sitta som en mjölkkossa och säga till Elsa "mamma ska bara amma klart" när hon ville ha min uppmärksamhet. Vad jag förstår så kommer du inte att amma och då behöver du inte fundera på det. Dessutom är Isa 2 år äldre än Elsa när hon blev storasyster. Bara tanken på att Arvid skulle bli storebror - hallå, han fattar ju ingenting. (Nästan...). Isa är ju stora tjejen nu och du kommer kunna prata med henne på ett helt annat sätt än vad vi kunde. Men det kommer ändå vara mycket fokus på den lille. Försök därför att tänka att det är bra att det är 2 månader kvar. (Jag vet, SKITSVÅRT!!!). Det är tungt. Det gör ont. Det är svårt att sova. Jag hade nästäppan from hell och blev helt beroende av nässpray. Dessutom värsta halsbrännan (jag och Rennie var SÅ tighta). Man har ju ingen ork, etc. Men snart snart snart! KRAM
RaderaDu är bäst som peppar så! TACK!
RaderaSå klart. Jag vet ju hur jefligt det är. Tiden står still. Då kan det hjälpa att någon fattar. Att någon peppar. PUSS på dig
Radera