Lillebror

Statusuppdatering. Har tråkigt på jobbet och somnar snart, kan försöka hålla mig vaken de 45 minutrarna det är kvar genom att blogga. Nä, jag är bara lite arbetsskygg för tillfället. Semestern är så nära så jag nästan kan ta på den, då är det SÅ omotiverande att jobba de sista dagarna.

Vecka 33 alltså.
Jag är trött, sur och gnällig. Vissa dagar har jag extremt ont av ischias och framfogarna, men inte så att jag inte klarar mig. Jag jämför konstant med Isola - och det var sjutusen gånger värre. Jag kan fortfarande röra mig, går i trappor, hämtar Isola (även om vi åker buss hem varje dag) och lever ett normalt liv. Kvällstid är det jobbigt, och nattetid när det inte går att vända sig i sängen stundtals. Jag sover dåligt och blir därför trött, sur och gnällig.

Käkar tuggtabletter mot halsbränna dagligen. Har testat det mesta receptbelagt mot nästäppan men denna gången funkar bara hederligt snorspray så det kör jag på, trots att vissa märken fräter sönder näsan inuti. De två problemen hade jag med Isola också. Astman håller sig i schack.

Äter jag inget sent på kvällen eller tidigt på morgonen mår jag illa när jag vaknar, men har - peppar peppar - inte spytt på säkert tre eller fyra veckor.

Sugen på sött hela tiden. Ge mig GODIS. Choklad. GODIS. Kakor. GODIS. Läsk. Citron är gott, men inte som det var med Isola. Inget extremsug för något speciellt dock, potatis är väldigt väldigt gott. Men godis är godare.

Inbillar mig att magen åkt ner lite, men det är säkert bara inbillning.

Han låg med ryggen på höger sida förra veckan, vänster i går och nu vet jag inte. Huvudet är neråt i alla fall, så skönt. Isola låg konstant med ryggen åt vänster sida.

Har sammandragningar sedan många veckor tillbaka, och haft ett par svaga förvärkar. Dock vet jag att det inte behöver betyda ett jota så det är inget jag bryr mig om. Sammandragningarna blir starkare och starkare. Men jag vet. Det behöver inte betyda något.

Kissar konstant. Tre till fem gånger nattetid. Inte kul alls.

Håret är tjockt och fint igen.

Han är vaken mycket tycker jag, speciellt eftermiddagar och sena kvällar. Men har aldrig vaknat av honom, han är väldigt snäll i magen. Eftersom moderkakan är i framkant är det svårt att veta om han är lugnare än Isola, eller om jag känner mindre. Nu känner jag iofs honom väldigt väl, speciellt just NU, och han sparkar ju inte så mycket längre utan nu handlar det mer om stoooora svepande rörelser känns det som. Som gör att jag kissar på mig!

Okej tillbaka från kisseriet. Jo, jag tror han är ett lugnt barn där inne. Det händer ytterst sällan att hela magen rör sig, som den kunde göra med Isola. Men han gillar inte att jag sitter framför datorn eftermiddagarna, och det är mitt jobb i sju dagar till så vi är lite oense.

Inga nya bristningar - peppar peppar - och det gör inte så ont i huden nu. Men så är magen mindre också. Iofs väntar det ju en viktökning på honom på 2½ hg i veckan nu, så vi får se om en månad.

Är extremt peppad och positivt inställd på en naturlig förlossning, men väldigt väl medveten om att det antagligen blir planerat snitt. Kanske till och med på min födelsedag och vår bröllopsdag.

Hm. Är väldigt hormonell. Men inte så gråtig som med Isola. Mer jävligt förbannad. Och beskyddande över Isola. Vill vara med henne hela tiden. Och har taggarna utåt mot allt som kan tänkas skada henne.

Magen funkar sådär, men bättre än med henne. Då var jag tvungen att äta Niferex och det har jag sluppit hittills (har heller aldrig ätit så mycket leverpastej eller jordgubbar som nu...). Har iofs använt laxermedel i mycket större utsträckning den här gången. Tvekar inte en sekund efter en extremt obehaglig förstoppning för ett tag sen, där jag verkligen trodde jag gick ordentligt sönder på riktigt. Inte alls kul.

Har äntligen börjat känna att jag längtar efter HONOM, inte bara bebis. Visst, jag drömmer fortfarande om en prinsessa som antagligen inte kommer komma, men jag tycker det ska bli fantastiskt att få bli mamma igen. Jag tror det var när min bästa vän fick barn förra veckan, och hon grät och jag grät och jag insåg att jag ska få vara med om det där igen snart. Att bli mamma är ju det största som händer en, skit samma om det nu inte blir tre tjejer som jag drömt om. Dessutom, det låter ytligt, lyckades jag äntligen shoppa en snygg garderob till lillebror förra veckan med kläder som inte hade tryck på. Jag HATAR killkläderna. Men Åhléns hade jättefina, mycket randigt blev det. Och mycket dyrt.

Vill fortfarande ha sex. Hela tiden. Alltså jag menar verkligen HELA tiden.

Är extremt glömsk, förvirrad och måste skriva ner allt. Nu vet jag äntligen hur det är i vardagen för Tåbbe.

Nej inget namn än. Jag har sagt Samuel sedan mars och hävdar fortfarande att det kommer bli Samuel. Isola byter namn varje dag, och Tåbbe får ingen feeling för Samuel säger han - men kommer samtidigt inte med hållbara alternativ. Vilket han är medveten om. Samuel betyder Gud hör bön. Det betyder extremt mycket för mig efter vad jag gått igenom, och som troende. Det vet Tåbbe. Jag tror det kommer bli en liten Sam i alla fall. Sam och Isa. Jag undrar hur han ser ut. Som mig och Isola eller som Tåbbe? Jag undrar vem han är. Och jag längtar efter honom.

...och nu fick jag massa nya bilder på gudmors lille prins på telefonen så nu får jag ta gråtpaus.

/ J