Dagarna går.

Hösten är definitivt här. Det regnar hela tiden, det är det första hösttecknet. Jag hatar hösten. Och vintern. Jag måste flytta.

Bästisen med bebis var här, och jag kände mig nästan mänsklig i två dygn. Men på måndag börjar jag äntligen jobba igen. Förhandlade med läkaren, och får börja på 25 procent. Det är det minsta jag kan få jobba tycker jag, två timmar om dagen är väl ok. Men alla andra verkar tycka jag ska vara hemma heeela oktober också. Aldrig.

Ett av de tre hålen är nästan helt läkt, så det går ju framåt också. Vi ska testa hoppa över omläggning på söndag, funkar det kör vi varannan dag i fortsättningen. Ju mer jag läker fysiskt desto bättre mår jag psykiskt, helt i sin ordning enligt läkaren. Äter fortfarande smärtstillande, insomningstabletter, kramplösande för tarmarna och ibland ångestdämpande. Men jag mår bättre.

Fast ändå på ett annat sätt. Jag känner verkligen nu att jag aldrig bearbetade ett skit. 2011 var ett skitår, och jag har inte hunnit gå igenom det. För mig själv, eller med andra. Och jag kan nog inte göra det här heller, eftersom vissa grejer är för privata. Men jag behöver skriva av mig. Orkar bara inte skriva allt med penna i min vanliga dagbok. Men får nog börja. Mitt problem är att jag vill göra allting på studs, vad det än gäller. Att skriva går så mkt snabbare via tangenter, så därför dammar min dagbok igen för jag orkar aldrig sitta tiden ut som krävs. Det enda som står i den nuvarande är mörker, för enda gångerna jag tar till pennan är när det är riktigt riktigt illa.

Skulle gått på fest på lördag. Men avstår nog av helt andra anledningar än sår och psykisk ohälsa. Fick nys om viss person ska ut på stan och jag är inte redo för ett möte.

Herregud vad jag svamlar. Håller på att göra backup på bilder från 2006 och framåt och tänkte blogga medan skivorna bränns. Men jag borde nog hålla mig till att läsa bloggar i dag känner jag.

/ J