Slagen.

Sitter och väntar på läkaren. Känner mig helt färdig. Som att jag skulle behöva sova i två dygn. Men när jag lägger mig snurrar tankarna för mkt, och det är lättare att sitta i soffan och brodera (där tankarna maler bättre) än att försöka sova. Är tillbaka på Imovane sedan två nätter så jag i alla fall får sova ett par timmar.

Orkar inte svara på sms, mail eller samtal. Trots att jag vet att de alla vill mig väl. Orkar inte höra mer pepp, eller "hellre det..." Jag VET ju det. Men jag måste ju få sörja. Orkar inte hålla humöret uppe för omvärlden just nu.

Jag vill bara krypa in under mina barns hud och stanna där.

Dessutom är mensen sen. Min sista mens kanske uteblir i ren protest?

Borde kanske byta ut Tramadolen mot antidepressiva. Borde i alla fall göra något åt den malande ångesten som bara försvinner om jag är morfinhög. Skit.

/ J