Gud som haver barnen kär...

...ge mig jobbet som jag nyss sökte.

Skickade i väg en ansökan till drömjobbet, som jag är kvalificerad för, i drömstaden och jag håller mina tummar så hårt att de vitnar.

Hittade åtta ytterligare jobb att söka i kväll när maken är på hockey. Ett i Växjö, ett i Malmö, ett i Uppsala, ett i Götet, ett på Tjörn (wiiiih!), två i Sthlm och ett i Nrkpg (Emma!!)

Känns skönt att jag kan söka något i alla fall, att det inte är helt tomt. Jag söker högt, sådana jag kanske inte riktigt uppfyller alla kraven på. Men jag måste ju försöka.

Pysslar med personliga brev till spontanansökningar hemma i soffan på kvällarna. Ska skicka till kyrkorna i städer jag kan tänka mig att bo i. Ja Emma, Norrköping där också.

I en drömvärld försvinner förändringen på lungan av sig själv, jag får jobbet i Götet och hinner precis finnas vid Ms sida under behandlingarna. Vi flyttar under sommarlovet, det blir inte lika dramatiskt för Isa och jag tar ett par veckors semester innan jag börjar jobba. Och vi får komma hem till havet.

...men i en drömvärld finns inte cancer och barn som tar livet av sig (hittade en mammablogg med en femtonåring som tog livet av sig för hon inte hade vänner).

/ J

Jag är vacker i kväll

Jag har, så länge jag kan minnas, alltid hatat Bo Kaspers Orkester. Alltså inte bara ogillat, utan rent avskytt. "Svennejazz". Jag har ju liksom extremt svårt för jazz som det är.

Men så en kväll mellan jul och nyår spelade mannen den här låten för mig:

Bo Kaspers Orkester – Jag är vacker ikväll

Jag vet ju att den handlar om separation och skilsmässa, men den kan lika gärna handla om mig.

En stjärna av guld, det borde jag ha
För det jag klarat av, att jag gjort det så bra
Den resa jag gjorde borde ingen få göra
En stjärna av guld, det borde jag ha

Jag är vacker i kväll
Kan ingen se att jag är vacker i kväll?
Jag är vacker i kväll
Kan ingen se att jag är vacker i kväll?

Jag kan vara stolt, det borde jag va
Var nere på noll men jag kom tillbaks
Att vända sig om fastän det gör så ont
Jag tar det från början, jag kan vara stolt

Jag är vacker i kväll
Kan ingen se att jag är vacker i kväll?
Jag är vacker i kväll
Kan ingen se att jag är vacker i kväll?

Tar på mig nåt jag tycker om
Så alla människor ser sig om
Och önskar att det vore dom

Jag är vacker i kväll
Kan ingen se att jag är vacker i kväll?
Jag är vacker i kväll
Kan ingen se att jag är vacker i kväll?

Du borde tycka om mig
Du borde tycka om mig
Du borde tycka om mig

/ J

...och när maken och jag sjunger i bilen och han tyst byter ut alla "jag" till "du" fast jag hör det ändå - då känns det som att jag klarar av vad som helst.

Väntar.

På besked från M om vilken cancersort (men vilka finns det då!?) det är hon har i bröstet, när hon ska börja med cytostatika och hur det ska gå till rent praktiskt. Väntar på det och på bussen hem efter första heltidsarbetande dagen.

Under tiden pluggar jag på om cytostatikabehandlingar och biverkningar och illamående och allt. Det är ju som menat att jag ska vara arbetslös från 15 mars och kunna vara med M under alla sjukhusbesök och behandling och skit som inte maken P kan eller orkar vara där för.

Fick första kallelsen i går, såklart den veckan jag är i Berlin. Ringde i dag och skulle boka om, lediga tiden innan det var för snabbt och veckan efter är min läkare inte där. Så det blir två veckor efter, alltså 8 veckor efter första röntgen. Det skulle gå 4-6. Men hellre 8 veckor än 3, hellre att man ser något ordentligt. Det gällde förändringen ovanför slidtappen som vi är minst oroliga för dessutom.

Nu väntar vi in ett brunt vadderat kuvert med kallelse till lungröntgen och en miniflaska kontrastvätska. Och ett samtal om vad Onkologen tycker om allt. Förra gången tyckte han "töm henne på det som går". Nu är jag lite orolig att han tycker jag ska göra något annat drastiskt.

/ J

Standing on the shoreline.

Helkroppsröntgen förra veckan visade att det finns en liten förändring i ena lungan. För liten för att ta prov på, inte liten nog att sluta oroas över. Jag har klarat mig hyfsat från Google, vet inte mer än att lungcancer oftast drabbar män över 60 år. Det känns i magen att det inte är mer cancer, det känns okej. Men visst, någon gång kan kan väl vara första gången magkänslan har fel. Ny röntgen om 4-6 veckor för att se hur den utvecklats.

Jag är överlogisk, jag tänker att jag legat sängliggande MED tajt gördel. Sängliggande 4 veckor, med gördel i 6. Vore det inte väldigt konstigt om lungorna knappt påverkats när man har svårt att djupandas? Precis. Så måste det vara.

Ytterligare en förändring fanns ovanför slidtappen. Men den trodde min läkare berodde på operationen, så hon var inte alls orolig. Kommer också följas upp såklart.

Så, väntar in två nya röntgentider. Väntar in besked från Onkologen (ja han heter snart så, därav stort O) i Lund om vad han tycker om nya tumörerna som opererades bort och vad han tycker om nya röntgenfynden.

----

Jag har inte tänkt så mycket på min omgivning under min sjukdom. Jag har märkt att en del försvunnit, och visst - det gör ont men det får jag ju förstå. Alla kan ju inte hantera det. Jag har vant mig vid frustrationen i att ingen fattar. Att alla envisas med styrkekramar. Som om det är DET jag behöver. Jag har väl tänkt någon gång på hur orolig jag skulle vara om någon av mina vänner drabbades, och flyktigt undrat om de ororar sig för mig.

På alla hjärtans dag fick en av mina närmaste vänner veta att hon har bröstcancer.

Jag kan inte riktigt beskriva hur det känns att veta att en av de jag står nära nu är sjuk. Fast hon inte alls är sjuk. Än. Att det inte finns något jag kan göra. Total maktlöshet.

Jag tänker mer på hennes cancer än på min egen just nu. På gott och ont. För det gör ju lika ont vad jag än tänker på.

/ J

 

 

 

 

Statusrapport

Sitter på jobbet, började jobba halvtid i dag. Två veckor till att börja med, jag hoppas jag kan/orkar/får gå upp till heltid efter det eftersom jag bara har jobb fram till 15 mars.

Återbesök i går. Såret läker fiiiint men får inte lyfta Alve än, får inte ta av gördeln än och får inte ha sex eller bada än. Okidoki. Får börja övningslyfta palten, som att ha honom i knäet i soffan (har redan fuskat och gjort det) och att Tåbbe sätter honom i famnen på mig ståendes. Men inte lyfta från golvet och rakt upp alltså. Men som en finfin väns mamma sa: "Det är ju akrobatik för vem som helst".

Värmevallningarna kommer och går, men humöret har faktiskt hållt sig rätt stabilt. På det hela har klimakteriet än så länge varit mycket snällare mot mig än vad jag kunde drömma om. Sprutorna i benet (mot blodpropp OCH jag tog de sista 10 själv) tog slut i lördags och i går började jag äta östrogentillskott som ska ätas minst fram till 50+ år. Men antagligen livet ut. Vi får se.

Finns en del jobb att söka, inget här dock. Hittade ett jag verkligen vill ha i Göteborg. Somnade i går när jag stod på en balkong i solen och såg ut över vår bakgård och barnen som lekte med sin pappa i Önnered, och jag skulle precis ropa att vi ska gå ner till klipporna och bada. Ja, jag vill hem så det värker i kroppen nu när inget finns för mig här.

Planerar dop som kommer ske den 6 april. Innan dess åker maken till London i början av mars (och då kommer bästis med barn hit från Stockholm) och sedan åker jag till Berlin två veckor efter det. Mycket roligt att se fram emot alltså. Försöker dessutom få tag på gympasal att hyra eftersom Isola och hennes bästis vill ha maskeradkalas tillsammans, där de kan bjuda två dagisavdelningar. Eftersom deras gamla vänner blev uppflyttade och nya har tillkommit. Isola ska vara Peter Pan, Tåbbe ska vara Peters skugga, jag Kapten Krok och lillebror Tingeling. Allt enligt Isolas önskemål. Har redan börjat skissa på hur jag ska sy kostymerna! Så kul!

Nu ska jag jobba lite mer, bildbomb kommer från telefonen senare.

/ J