Fem minuter efter jag postat förra inlägget och mailat en vän om maskeradkläderna som måste sys så ringde min läkare - och sa att hon hittat forskningsresultat som visar att jag inte alls behöver opereras nu! Dessa resultat ska presenteras för gynonkologen i Lund som är ansvarig för mitt öde (och verkar vara väldigt pro-operation hela tiden) och så får vi se. Men det finns alltså en chans att jag slipper operation. Gråter nästan lyckotårar bara jag tänker på det! Men då måste dessutom skiktröntgen veckan efter påsk visa NADA. Lungförändringen måste ha gått tillbaka och inget annat får synas.
I så fall, om vi struntar i operation, så blir det täta täta kontroller för att hinna upptäcka metastaser i tid.
Och det bästa av allt just nu - det blir DEFINITIVT ingen operation innan dopet 6 april <3
/ J
22 mars 2013
Sur
Mars skulle bli min bästa månad ever! Det började med att AKO och Felix kom hit i fyra dagar (hurra!), fortsatte med nytt jobb (underbart!) och nu väntar en snabb kärleksnatt med min Emma på hotell i Lkpg mellan lördag-söndag (prata, prata, äta, prata står på schemat!) och sedan hem och packa om inför Berlin med finaste Milla påskveckan.
Jag vill kunna slappna av och bara ha kul. Men det är svårt när jag vet att det kommer en operation närsomhelst fast jag inte vet exakt när.
Pratade med prästen inför dopet i dag, vi ska ses onsdagen innan dopet. Styrde upp med maken i går vad gäller mat och fika. Vi beställer allt och gör så lite som möjligt själva, kostar mer men det får det vara värt just nu. Tittade lite löst på dikt att läsa, som jag gjorde till Isola på hennes dop, om/vad gudmor kan tänka sig att säga (som till Isola) och vilka psalmer som ska läsas.
Efteråt blir det häng och take-away hos oss. Ska bli underbart mysigt! Trångt men hjärtligt.
Men tänk om jag inte ens kan få vara med? :(
/ J
Jag vill kunna slappna av och bara ha kul. Men det är svårt när jag vet att det kommer en operation närsomhelst fast jag inte vet exakt när.
Pratade med prästen inför dopet i dag, vi ska ses onsdagen innan dopet. Styrde upp med maken i går vad gäller mat och fika. Vi beställer allt och gör så lite som möjligt själva, kostar mer men det får det vara värt just nu. Tittade lite löst på dikt att läsa, som jag gjorde till Isola på hennes dop, om/vad gudmor kan tänka sig att säga (som till Isola) och vilka psalmer som ska läsas.
Efteråt blir det häng och take-away hos oss. Ska bli underbart mysigt! Trångt men hjärtligt.
Men tänk om jag inte ens kan få vara med? :(
/ J
21 mars 2013
Helvetescancern
Fick läskigt telefonsamtal av min läkare som bad mig och maken komma dagen efter. Man förstår ju att det inte kan röra sig om att jag vunnit en miljonvinst på sjukhuslotteriet direkt.
Det var inte samma ganska snälla cancer som tidigare. Det var aggressivare äggstockscancer. Det tog tre vändor i labbet för att få min läkare att tro på det. Patologerna i Växjö säger att det är samma som tidigare, och onkologen i Lund säger att det är elak cancer. Min läkare vill ju veta om det varit elak cancer hela tiden då och vad som kan tänkas finnas i övriga kroppen.
Nu väntar en JEFLA operation till. Jag bröt ihop helt av det beskedet kan jag meddela. Jag hade googlat, såklart, och kommit fram till att mötet hos läkaren antingen skulle handla om strålning eller cellgifter. Så när operation slängdes in i bilden knockades jag. Och sa "snälla ge mig hellre cellgiftet". Vilket kanske låter sjukt, men jag hatar att opereras. Jag opererades 2 och 7 januari i år och har fortfarande en del av såret öppet. Jag kommer alltså inte hinna läka klart och hinna bada med dottern och sonen innan det är dags igen. Jag kan äntligen lyfta Alve obehindrat och nu så är det dags igen. Jag är SÅ ledsen över detta.
Men jag ska ner i Lund och de ska försöka göra titthålsoperation och snälla snälla låt det gå.
Inte roligt att ringa nya chefen och meddela. Men han sa senast i dag att han gillar mig och vill ha mig kvar. Jag erbjöd mig att riva kontraktet nämligen.
Blir det titthål så handlar det om två veckors sjukskriven och jag kan jobba hemifrån. För jag vill. Inte för jag måste.
Isola frågade Tåbbe varför hon inte fick vara med på sjukhuset och han förklarade att ibland måste vuxna prata om svåra saker som hon inte ska behöva höra. När vi kom hem berättade vi att mamma måste åka bort för att opereras igen och hon får nog sova hos moster Jessica ett par dagar. Hon sa ok, gick in på sitt rum och lekte och kom tillbaka ganska snabbt och sa: "Mamma, hur var det nu man får de där bollarna i kroppen?" När hon var mindre trodde hon jag hade svalt tumörerna <3
Speedplanerar klart Alves dop 6 april och Isolas kalas 4 maj just nu. OM operationen kan få bli precis efter dopet hinner jag förhoppningsvis vara med på bägge. Fick mail från vän i dag om att hon och hennes kompisar kan sy maskeraddräkterna jag tänkt göra åt vår familj <3
Alla planer försvann igen. Och som maken sa. "Vi borde lärt oss att det är lönlöst att planera något, men man blir så ledsen varje gång vi måste tänka om." Vi hade planerat in lite löst både Legoland i vår och Stockholm med Junibacken bara jag och Isola i maj och massa annat kul...
Fast jag tänker boka resa till Turkiet i oktober nu. Med avbeställningsskydd. För dit ska vi. Och då är jag helt frisk, går på kontroll var tredje månad och om fem år har jag fest.
Usch, till och med jag börjar känna hur repigt det där låter gång på gång...
Jag orkar inte ens gå in på planerna för framtiden om nu körtlarna innehåller cancer. Men kanske kan jag och Maria få cellgifterna samtidigt då. Så det finns en mening med något.
/ J
Det var inte samma ganska snälla cancer som tidigare. Det var aggressivare äggstockscancer. Det tog tre vändor i labbet för att få min läkare att tro på det. Patologerna i Växjö säger att det är samma som tidigare, och onkologen i Lund säger att det är elak cancer. Min läkare vill ju veta om det varit elak cancer hela tiden då och vad som kan tänkas finnas i övriga kroppen.
Nu väntar en JEFLA operation till. Jag bröt ihop helt av det beskedet kan jag meddela. Jag hade googlat, såklart, och kommit fram till att mötet hos läkaren antingen skulle handla om strålning eller cellgifter. Så när operation slängdes in i bilden knockades jag. Och sa "snälla ge mig hellre cellgiftet". Vilket kanske låter sjukt, men jag hatar att opereras. Jag opererades 2 och 7 januari i år och har fortfarande en del av såret öppet. Jag kommer alltså inte hinna läka klart och hinna bada med dottern och sonen innan det är dags igen. Jag kan äntligen lyfta Alve obehindrat och nu så är det dags igen. Jag är SÅ ledsen över detta.
Men jag ska ner i Lund och de ska försöka göra titthålsoperation och snälla snälla låt det gå.
Inte roligt att ringa nya chefen och meddela. Men han sa senast i dag att han gillar mig och vill ha mig kvar. Jag erbjöd mig att riva kontraktet nämligen.
Blir det titthål så handlar det om två veckors sjukskriven och jag kan jobba hemifrån. För jag vill. Inte för jag måste.
Isola frågade Tåbbe varför hon inte fick vara med på sjukhuset och han förklarade att ibland måste vuxna prata om svåra saker som hon inte ska behöva höra. När vi kom hem berättade vi att mamma måste åka bort för att opereras igen och hon får nog sova hos moster Jessica ett par dagar. Hon sa ok, gick in på sitt rum och lekte och kom tillbaka ganska snabbt och sa: "Mamma, hur var det nu man får de där bollarna i kroppen?" När hon var mindre trodde hon jag hade svalt tumörerna <3
Speedplanerar klart Alves dop 6 april och Isolas kalas 4 maj just nu. OM operationen kan få bli precis efter dopet hinner jag förhoppningsvis vara med på bägge. Fick mail från vän i dag om att hon och hennes kompisar kan sy maskeraddräkterna jag tänkt göra åt vår familj <3
Alla planer försvann igen. Och som maken sa. "Vi borde lärt oss att det är lönlöst att planera något, men man blir så ledsen varje gång vi måste tänka om." Vi hade planerat in lite löst både Legoland i vår och Stockholm med Junibacken bara jag och Isola i maj och massa annat kul...
Fast jag tänker boka resa till Turkiet i oktober nu. Med avbeställningsskydd. För dit ska vi. Och då är jag helt frisk, går på kontroll var tredje månad och om fem år har jag fest.
Usch, till och med jag börjar känna hur repigt det där låter gång på gång...
Jag orkar inte ens gå in på planerna för framtiden om nu körtlarna innehåller cancer. Men kanske kan jag och Maria få cellgifterna samtidigt då. Så det finns en mening med något.
/ J
15 mars 2013
Den där känslan...
...av att det bästa som hänt mig på länge är tack vare det värsta som någonsin hänt henne, och smärtan i hjärtat till följt av det.
Men snart jobbar vi tillsammans, och fnissar så mycket att vi inte får sitta i samma rum.
Älskar dig!
/ J
Men snart jobbar vi tillsammans, och fnissar så mycket att vi inte får sitta i samma rum.
Älskar dig!
13 mars 2013
Lägesrapport.
Fick jobbet som projektassistent, började redan förra veckan så smått. Ledig fredag och måndag när Isolas gudmor och son var här eftersom pappa var i London. Nu har jag jobbat på "riktigt" känns det som, i två dagar. Och det är så roligt med nytt jobb! Det är det ju alltid. Nya uppgifter, nytt folk, nytt ställe. Men såklart jag saknar First, så som det var på First första tiden. Svårt att minnas det bara, eftersom det var så dålig stämning där i slutet.
Sitter med jobbdatorn i knät varje kväll och försöker hetslära mig Mac. Och Excel. Som jag sa att jag behärskade bra men nog överdrev. Hehe.
/ J
Sitter med jobbdatorn i knät varje kväll och försöker hetslära mig Mac. Och Excel. Som jag sa att jag behärskade bra men nog överdrev. Hehe.
/ J
04 mars 2013
Måndagspigg
Faktiskt. Det borde ju vara tvärtom?
Försöker avsluta projekt på jobbet, så man lämnar med flaggan i topp. Men det är svårt. Det saknas ju motivation när man vet att man snart är borta.
IKEA i eftermiddag med Jenny och en arbetskompis till henne. Skulle bara köpa två Expedit till men nu är listan som vanligt sjukt lång.
Vi har ju tidigare sagt att barnen aldrig ska behöva dela rum eftersom jag själv fick göra det och hatade det. Men Isola har på senare tid frågat varför alla utom hon får sova i samma rum, och att det borde bli mer rättvist om hon i alla fall får sova med Alve. Jippi säger mamman som saknar att läsa om kvällarna (Alve är som jag - vaknar av minsta lilla ljus eller ljud) - nooo säger pappan och bestämmer att vi i alla fall måste vänta tills han sover 12 timmar varje natt. Som det är i dag vaknar han kanske var femte natt och vill äta mellan 01-05. Nu hade han sovit 12 timmar några nätter på raken, men vaknade först 01 i natt för att äta och sedan 05:30 för att bajsa. Sedan somnade han visserligen om.
Isola skulle INTE vakna av honom, men jag förstår Tåbbe som inte orkar eller vill springa mellan rummen.
Köper det som behövs (FÖRVARING) till Isolas rum, ändrar om och förbereder. Så är det bara att flytta in hans säng när det är dags. Det kommer bli utrensningar och leksaker kommer få flytta in i hennes garderober så får de plockas fram därifrån. Alves garderob (läs: byrå) blir kvar hos oss och in flyttar mer förvaringsmöjligheter där hans säng tidigare stod. När vi flyttar kommer vi ha minst 123 Expediter hos oss känns det som... Men jag gillar funktionen och priset - så så får det bli.
/ J
Försöker avsluta projekt på jobbet, så man lämnar med flaggan i topp. Men det är svårt. Det saknas ju motivation när man vet att man snart är borta.
IKEA i eftermiddag med Jenny och en arbetskompis till henne. Skulle bara köpa två Expedit till men nu är listan som vanligt sjukt lång.
Vi har ju tidigare sagt att barnen aldrig ska behöva dela rum eftersom jag själv fick göra det och hatade det. Men Isola har på senare tid frågat varför alla utom hon får sova i samma rum, och att det borde bli mer rättvist om hon i alla fall får sova med Alve. Jippi säger mamman som saknar att läsa om kvällarna (Alve är som jag - vaknar av minsta lilla ljus eller ljud) - nooo säger pappan och bestämmer att vi i alla fall måste vänta tills han sover 12 timmar varje natt. Som det är i dag vaknar han kanske var femte natt och vill äta mellan 01-05. Nu hade han sovit 12 timmar några nätter på raken, men vaknade först 01 i natt för att äta och sedan 05:30 för att bajsa. Sedan somnade han visserligen om.
Isola skulle INTE vakna av honom, men jag förstår Tåbbe som inte orkar eller vill springa mellan rummen.
Köper det som behövs (FÖRVARING) till Isolas rum, ändrar om och förbereder. Så är det bara att flytta in hans säng när det är dags. Det kommer bli utrensningar och leksaker kommer få flytta in i hennes garderober så får de plockas fram därifrån. Alves garderob (läs: byrå) blir kvar hos oss och in flyttar mer förvaringsmöjligheter där hans säng tidigare stod. När vi flyttar kommer vi ha minst 123 Expediter hos oss känns det som... Men jag gillar funktionen och priset - så så får det bli.
/ J
02 mars 2013
Ett hål i hjärtat.
En gammal väldigt god vän från tiden i Göteborg messade och berättade att hon väntar nummer tre, och undrade hur hon skulle klara det utan mig.
Jag ÄR glad för hennes skull, men samtidigt gör det så ont så ont i hjärtat där det finns ett litet hål som skulle varit en liten syster eller bror men som aldrig får komma. Det är fler som är gravida i min närhet, men hon är första som väntar trean. Trean som aldrig får komma här, och som alltid kommer fattas. I alla fall i mitt hjärta.
När jag gråtit en stund messade jag mina fina Emma som alltid kommer med kloka råd och som alltid får mig att må bättre. Hon skrev att jag skulle låta det göra ont och det räckte. Attackgrät en stund och sedan släppte det lite. Mest för att hon skrev att hon önskade hon kunde göra något, och jag frågade om hon kunde ligga med Tåbbe och ge mig ett barn till. Bra gener tänker jag. Men hon sa nej? Jag fick i alla fall le mellan tårarna.
Och sen sa Tåbbe att han tyckte jag skulle kolla foton på våra barn och SE vad vi verkligen har. Och att Alve är här - på riktigt. Att han HANN komma mellan cancer och återfall. Och jag är så tacksam, jag är tacksam varje dag.
Men i dag är jag lite ledsen också.
/ J
...men annars är det rätt bra. Vi har varit på roligaste gympakalaset i dag för Ella, Marias (som för övrigt är metastasfri!) äldsta. Jag kan röra mig bra, bära och ha roligt. Ena såret läker inte, men jag kan sköta det själv. Än så länge. Har varit på anställningsintervju (svettigt värre med fyra stycken att imponera på samtidigt) och även om det inte går vägen insåg jag efter någon timme att jag ska sluta nedvärdera mig och mina erfarenheter. Jag ÄR ju grym, och jag KAN ju mycket.
Jag ÄR glad för hennes skull, men samtidigt gör det så ont så ont i hjärtat där det finns ett litet hål som skulle varit en liten syster eller bror men som aldrig får komma. Det är fler som är gravida i min närhet, men hon är första som väntar trean. Trean som aldrig får komma här, och som alltid kommer fattas. I alla fall i mitt hjärta.
När jag gråtit en stund messade jag mina fina Emma som alltid kommer med kloka råd och som alltid får mig att må bättre. Hon skrev att jag skulle låta det göra ont och det räckte. Attackgrät en stund och sedan släppte det lite. Mest för att hon skrev att hon önskade hon kunde göra något, och jag frågade om hon kunde ligga med Tåbbe och ge mig ett barn till. Bra gener tänker jag. Men hon sa nej? Jag fick i alla fall le mellan tårarna.
Och sen sa Tåbbe att han tyckte jag skulle kolla foton på våra barn och SE vad vi verkligen har. Och att Alve är här - på riktigt. Att han HANN komma mellan cancer och återfall. Och jag är så tacksam, jag är tacksam varje dag.
Men i dag är jag lite ledsen också.
/ J
...men annars är det rätt bra. Vi har varit på roligaste gympakalaset i dag för Ella, Marias (som för övrigt är metastasfri!) äldsta. Jag kan röra mig bra, bära och ha roligt. Ena såret läker inte, men jag kan sköta det själv. Än så länge. Har varit på anställningsintervju (svettigt värre med fyra stycken att imponera på samtidigt) och även om det inte går vägen insåg jag efter någon timme att jag ska sluta nedvärdera mig och mina erfarenheter. Jag ÄR ju grym, och jag KAN ju mycket.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)