Jag måste virka klart två filtar till två bebisar som kommer.
Jag måste skriva ner hur jag tänker inför min egen begravning. Jag måste skriva brev. Fler brev. Många brev. Till min man och mina barn.
Jag måste köpa små presenter för barnen att öppna på deras födelsedagar.
Jag måste ta itu med det genast för att lugna min stressade själ, men ändå gör jag inte det.
I morgon kanske.
I dag hade jag i alla fall finaste Oliver med mamma här, och för ett par timmar fick jag vara alldeles vanlig och prata förlossning, amning och ersättning. För jag ÄR ju alldeles som vanlig också. Bara att jag är obotligt sjuk samtidigt.
/ J




Jessica!
SvaraRaderaEn gång för längesen, sa en präst till mig att jag inte skulle tänka på all sorg och alla måsten som jag hade, för... allt har sin tid. Han sa också att jag skulle leva och ta vara på stunden.
Varma kramar från Ann-Margrethe
Åh, du hinner. Du ska ju vara här ett bra tag till. <3
SvaraRadera