Det är rörigt nu. Jag tänker varje dag att jag vill och borde och ska uppdatera bloggen.
Som Isola ropade hela sommaren i cykelkärran bakom mig i backarna. "Jag kan, jag vill, jag ska".
Dagarna flyter samman och den där månaden jag skulle njuta så av är snart till ända.
Träffade en reumatolog för lederna, händerna och fötterna. Nej jag har inte fått reumatism. Vidare remiss till sjukgymnast. Eller arbetsterapeut som det kanske heter nu? Jag kan inte använda händerna morgon och kväll längre. Det blir värre och värre. Det borde bli bättre.
En vän har det jobbigt och mycket av mina vakna tankar är där. Det är inte mitt fel att hon mår dåligt, men på grund av mig just nu. Allt är grötigt och smutsigt och jag är så ledsen för att hon är ledsen. När Maria fick cancer och jag samtidigt trodde jag var frisk så tänkte jag flera gånger varje dag att jag ville stoppa henne i en ficka och bära med mig henne hela tiden och skydda henne mot allt ont. Så känner jag nu också.
Och jag antar att andra känner så för mig också? Att ni vill skydda mig mot det onda i livet. Det hemska i sjukdomen. Döden döden.
Nästa vecka ska jag dela en krönika här. Som handlar om känslorna inför de man lämnar efter sig. Fick korrläsa den i dag och ja. Det är speciellt att läsa en annan sätta på print vad man själv känner. Ångesten som river i en när man tänker på den förlamande och avgörande sorgen man kommer uppbringa hos de man älskar absolut mest och vill skydda från allt ont.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar