Hon var en katt. Men hon var vår katt. En familjemedlem. Och i går fick hon somna in i min famn på ett golv, inlindad i en av mina koftor vi alltid slogs om hon och jag. Vi gick från sex till fem i vår familj, och sorgen är total.
Jag ser henne överallt, jag hör henne överallt. Jag går och kramar hennes favoritkuddar, försöker lukta på övergivna hårstrån som alltid retat mig till vansinne. Vad jag inte skulle göra för att få tillbaka henne igen. Det är så tyst, och det är så tomt.
Och jag sörjer som att jag faktiskt förlorat ett barn. Min bebis sedan 10 år.
Älskade Sigge vad du fattas mig.
Klart man får vara ledsen för en katt!
SvaraRaderaVåra djur är ju runt oss varje dag -vi tillbringar säkert mer tid med dem än vi gör med våra barn. Ungarna har ju så mycket annat att ha fokus på kompisar,skola,dagis o.s.v men djuren de har fokus på oss.
Klart det blir tomt när de är borta -ingen som stjäl mat , ingen som tassar runt eller kryper upp i soffan…ingen som håller en sällskap eller blir glad när man kommer hem…tomt så det ekar blir det...
vet precis hur du känner just nu :,( det gör så fruktansvärt ont i hjärtat!
SvaraRaderaSigge var mer än bara en katt! ♥♥♥
SvaraRaderaÅh, vad jag känner med dig. Jag törs inte tänka på den dag vår älskade kattkille inte finns längre. Det är i mina ögon inte ett dugg konstigt att djupt sörja sin familjemedlem sedan tio år. Stor kram!
SvaraRadera<3
SvaraRaderaJag vet hur det känns. Fast de som inte är djurvänner förstår inte alls hur det är att mista en kär familjemedlem, en trogen vän som älskar sin familj villkorslöst. Jag miste min lille Musse för 5 år sen och det var hemskt. Nu har jag 2 katter till och jag bävar för den dagen då de inte finns längre. Jag ligger och trängs med dem varje natt och det är helmysigt.
SvaraRaderaHoppas du mår bra för övrigt!!
Stor kram från Isabella
Åh, jag vet, jag vet...
SvaraRaderaVår Bisquit blev tjugo år, år som en av hela familjen älskad katt, men det var jag, som fick äran att vara hennes matte, varje natt sov hon i min säng
Den femtonde maj för två års sedan somnade hon in, vi åkte till landet, där hon fick sin vila nära våra andra katter.
På natten vaknade jag, nattlinnet hade snott sig, och när jag rättade till det, kände jag knölen i mitt bröst...
Å det finns inget värre än att mista sina nära om det är hund, katt eller människa......
SvaraRadera