Det var en torsdag. Jag minns att det regnade lite lätt på vägen hem från förskolan. Vi hade hämtat Isola tillsammans. Pappa var föräldraledig med Alve, jag sjukskriven efter senaste operationen men pepp på att börja jobba igen om ett par veckor.
Vi kom hem till gamla bostaden där det rådde kaos. Lördagen veckan efter gick flyttlasset mot nya livet. Allt skulle förändras till det bättre nu. Vi skulle lämna sjukdom, misär och trasiga spillror bakom oss i den här flytten. Nu skulle ALLT förändras och bli bättre.
Jag minns att jag plockade upp posten på hallmattan och såg ett kuvert med Region Skånes logga på. Jag la högen på hallbyrån och tänkte att det antagligen var en räkning av något slag sedan operationen två veckor tidigare. Jag tänkte att jag öppnar kuvertet sen.
Jag öppnade kuvertet några timmar senare och instinktivt önskade jag att jag skulle låtit bli att öppna helt. Som att det skulle hjälpt.
I dag är det exakt ett år sedan jag fick veta att min äggstockscancer spridit sig och att jag fått metastaser i lungorna. Sju dagar senare satt jag mittemot min onkolog och namne i Lund och fick veta att ingen hittills överlevt.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar