Dan före dan.

Sex timmar kvar med min livmoder. Det löper kaos i hjärtat.

Återanvänder från förra året! Vi hörs när jag är i klimakteriet.


Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Japp, blev tvåbarnsmamma!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jaaaaa, tjoho!,

Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack gode Gud.

Vilka länder besökte du?
Inga förutom Sverige. Nej, inte ens Danmark...

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Ja. Mental hälsa, frisk kropp och lugn och ro...

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
16 augusti!

Vad var din största framgång 2012?
Alve!

Största misstaget?
Hasta hem från sjukhuset efter bloodpatchen vilket resulterade i en jätteinfektion...

Bästa köpet?
Hm... Våra nya soffor ju!

Vad spenderade du mest pengar på?
Nya möbler tror jag.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, Alve när han föddes.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Isas älskade Euphoria och hela JÄIRFM.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Först var jag otroligt glad över graviditeten, men när Alve äntligen kom blev jag ledsnare än någonsin över allt som hänt.

Vad önskar du att du gjort mer?
Busat med Isa när jag kunde, fysiskt sett alltså.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Ätit piller.

Favoritprogram på TV?
Kollar inte TV, bara serier!

Bästa boken du läste i år?
Läste oroväckande få böcker, och alla var usla. Ungefär. Men diktböcker av Tranströmer funkar alltid! Och så vann jag ju Malin från Skaftnäs av Malin Wollin, helt underbar mest för att jag älskar Malins bloggar!

Största musikaliska upptäckten?
Att världens sämsta band (eller nja, näst sämsta efter Metallica) Bo Kaspers Orkester har släppt en otroligt bra platta nyss...

Något du önskade dig och fick?
Ett barn till <3

Något du önskade dig och inte fick?
Att få behålla livmodern till fler barn...

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Sattes igång på förlossningen!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att bli cancerfri.

Vad fick dig att må bra?
Min familj och Tramadol.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Han som spelar Damon i Vampire Diaries!

Vem saknade du?
AK.

De bästa nya människorna du träffade?
Alve såklart!

Mest stolt över?
Vågade och vann, han är här och han är perfekt!

Högsta önskan just nu?
Att det fysiska resultatet av klimakteriet blir okej, och att själen läker nog för att överleva.

/ J

"Alla krigar precis som du"

Nedräkning samtidigt som jag försöker njuta av livet, dagen och familjen.

Vänner frågar om jag vill prata om det. Men nej. Det orkar jag inte. Jag klarar inte ens av att försöka börja reda i känslorna.

Skit.

Lämnar blodprover och alla andra prover de behöver ta i dag, inför op. Isa ska med, hon älskar när mamma får lämna blod!

/ J

Mindre egentid med två barn.

Det är något som verkligen märks nu, fyra månader efter lillebrors intågande. Många har frågat om den så kallade tvåbarnschocken, den har vi dock inte märkt av. Men det som blir tydligt är att den egentid man hade med ett barn minskas drastiskt. Jag hinner inte uppdatera bilddagbok eller blogg. Eller hinner och hinner, jag prioriterar bort det just nu. När bägge barnen är i säng vid åtta (eller ja, Alve snarare efter nio) så kollar vi serier eller film, och jag broderar tavla (min nya bästa terapiform). Så allt annat får vänta lite. Dessutom säljer jag alla bebiskläder som är för små för Alve (kan inte fatta att han redan är på 62!) på Tradera, så jag packar paket och väger kläder och skickar brev kvällstid. Det blir ju inga fler bebisar så då kan vi lika gärna tömma förrådet.

Jag försöker att inte tänka på 2 januari faktiskt. Enligt min kurator är det en bra grej. Hon är förresten mycket bättre nu. Eller ja, det har hon väl alltid varit. Men det känns mycket bättre att gå där nu. Jag vet ju att varje gång inte kan kännas som en fullträff heller, men gårdagens möte kändes givande och bra. I alla fall, hon tycker jag har rätt tillvägagångssätt - att inte tänka på det. Bara överlev på bästa sätt fram till det är dags, och sedan börja bearbeta när det är över. Så det gör jag. Och försöker ha roligt och njuta av att vara hel för tillfället, och kunna göra allt jag drömt om under ett år med min dotter. Som badhus, lekland, bära, lyfta och busa i snön. Snart ligger jag där igen, och då gäller det att njuta nu. Ska ha en mysig jul med min familj och kramas.

Tankar energi på olika sätt. Förra helgen spenderade vi i Norrköping med familjen L, mamma Emma som jag känt i fem år men träffat en gång tidigare och hennes make och två fantastiska barn. Var inte så nervös denna gången, mer "hoppas vi klickar med S också eftersom vi ska vara där fredag-söndag". Och det gjorde vi! Maken var så glad, eftersom han och S gick så bra ihop. Och jag som tyckt S verkat lite reserverad (min bild efter fem år med Emma alltså) hade helt fel. Fantastisk humor, varm människa och lika fin som mamma Emma! Jag är SÅ glad att vi träffat dem, och hoppas de hade lika trevligt som vi och vill ses snart igen :) Isa och dottern i familjen lekte så bra, och Isa frågar redan när vi ska ses igen! Underbart!

Denna helgen som kommer bli lugnare. Och helgen efter det spenderas i Åhus, eftersom vi blev magsjuka vid förra tillfället. Så all storhandling inför jul måste ske innan, och klä granen innan vi åker. Så kommer vi hem söndag, och fixar julskinka och Janssons! Jullunch och tomte hos bästispappan med sambo (och bästisen såklart) på dagen och sedan ensamma hemma på eftermiddag och kväll - vilken perfekt julafton det låter som! SÅ nöjd och förväntansfull. Lugnt och skönt med få människor, och bara människor som vi trivs med. Perfekt i mitt läge just nu. Dessutom är nästan alla klappar fixade, nästan allt som ska skickas till Kiruna är skickat och allt julbak (godis och bak) är klart. SKÖNT!

Isa följer med bästisen hem efter förskola i dag, och kommer hem efter middagen vid sex. Jag jobbar till halv ett och planerar att åka hem och vila efteråt. Jag somnar snart, trots kaffe och glöggchock till luciafrukost!

/ J

Vinden vänder!

Åkte till Stockholm tisdag förra veckan. Onsdag kom mensen (hurra!) och natten mellan onsdag och torsdag började Alve kaskadspy. Slem. Och bajsade ner sig, kläderna, lakanet, madrassen vi sov på OCH filten över honom. Han har aldrig gjort så innan, aldrig haft löst bajs. Jag var helt hundra på magsjuka, och svor över om vi skulle lyckas ta oss hem torsdagmorgon.

Han behöll morgonmålet, men sov mest hela tiden. Jag chansade, hoppade på tåget och tog oss hem. Han åt lite på tåget, och sov sedan mest. Kändes extremt varm och var hängig. Småspydde slem bara. Hem, och så började bajsfesten. Han bajsade bara vatten stackarn. Ringde först 1177 (om ni bara visste vad hon sa till mig kärringen!) och sedan barnakuten i Växjö, som såklart ville kika på honom, mycket eftersom det rosslade så på honom och jag och storasystern har förkylningsastma. Så T och Alve åkte ner till läkaren, som konstaterade att Alves förkylningsvirus (som han haft sedan han föddes känns det som) numera har satt sig på magen. Men att han mådde toppen för övrigt!

Fredag fick jag sms om att de vi varit hos i Stockholm (Isolas gudmor, och vi hade supermysigt där!) låg i vinterkräkisen. Och mycket riktigt... Några timmar senare insjuknade Tåbbe och EXAKT en timme (jag skojar inte!) senare kom Isola och spydde. Hon var så duktig, spydde hela natten men klagade inte en gång. En gång under en kaskadspya i spannen kom en tår. <3 Tåbbe campade i vardagsrummet och jag och Isola i sovrummet. Sov en timme den natten. Och på morgonen när det lugnade ner sig för dem var det min tur. Såklart. Så lördag dag låg jag, och sedan var vi inte kaxiga. Söndag ägnades åt storstädning, renbäddning, stortvätt (tack gode gud att det var ledigt i tvättstugan) och toasanering. En promenad i snön med pulka och vagn blev det också, och friskluften gjorde oss piggare. Så fort Isola slutade spy fick hon feber, men den varade "bara" en dag. Detta var för övrigt första gången Isola var magsjuk, på 4½ år. Trots alla "eftersom du inte ammar kommer hon blir så juk första åren" man fick höra när hon var nyfödd...

Nu har vi hämtat oss från vinterkräkisen, som kan hålla sig undan några år nu. En veckas bajsfest har pågått för Alve. Han har bajsat vatten, och bajsat ner A L L T. Men är lika glad som vanligt, äter hyfsat normalt och sover som vanligt (innan sov han dygnet runt när han var sjuk). För två dagar sedan började vi ge Sempers magdroppar, och ÄNTLIGEN ser vi ett slut på eländet. Han har inte bajsat vattnigt sedan i går morse, och nu har han fått behålla två mål mat utan att det kommit ut där bak direkt. Han är som sagt inte påverkad, mer än att han är rejält röd och svullen i rumpan stackarn. Läkartid i dag för nacken (syrran hade sned nacke), och vi passade på att fråga om förkylningsmagen. Fick höra att vi ska vara glada om det går över nu, för det kan hålla på LÄNGE. Han hade dessutom gått upp 85 gram under veckan, vilket är underbart! Jag har fått köpa nya pyjamasar och allt, för han har förstört så många kläder stackarn! Men HURRA att det ger sig, ett tag var jag orolig över att vi inte skulle kunna åka till Norrköping i helgen med en son som bajsar konstant!

Isola är vanligt förkyld, men det är ju alla barnen nu känns det som. Ingen feber, men lite snorig och hostig. Orkar dock åka i pulkabacken hela dagarna, och gå sin mamma på nerverna med frågor och krav på sysselsättning.

Operationstid 2 januari. Försökte titta igenom alla papper i går men orkar inte, skjuter lite mer på det. Först ska jag njuta av en hel helg med finaste Emma med familj!

/ J

Andningshål.

Träffade läkaren. Blev fortsatt halvtidssjukskriven. Och ordinerat kbt. Och ångestdämpande tabletter. Och att sluta med Tramadolen...

Direkt efteråt ringde de från sjukhuset. 2 januari blir det operation. Sjukskriven helt efter det i 4-6 veckor. Denna gången ska jag inte stressa hem från sjukhuset och inte stressa tillbaka till jobbet.

Det suger, men är enda alternativet. Och jag vill samtidigt få det gjort, trots att jag verkligen inte vill. Men nu sörjer jag. Och jag vill gå vidare från att sörja till att bearbeta.

Migrän kvällen och natten efter. Såklart. Sov ett par timmar efter kräkandet upphört och åkte till Sthlm med Alve. Som skötte sig exemplariskt! Sista natten spydde han. Vilket han aldrig gör. Massa slem. Googlade. "Så längde det inte är diarre är det inte magsjuka". Puh. En timme senare bajsade han ner oss. Grönt vatten. Fan. På tåget hem, inget hände. Till barnakuten. Där läkaren konstaterade att det inte alls är magsjuka, utan små små bebisar sätt att få ut slemmet vid förkylningen. Som min kloka kollega och vän redan konstaterade via sms :P I och med min och Isolas förkylningsastma kollade de andningen men han mådde kanon. Ja, förutom sjukt förkyld, slemmig och bajsandet då! Kräktes en gång i morse också, när Tåbbe glömt ge honom näsdropparna.

I kväll är jag ensam med barnen igen, Tåbbe tävlar i morgon och måster träna i kväll. Så en ensam kväll och heldag i morgon :/ Men jag håller tummarna att Isola inte bråkar (alltså: ingen läsk till fredagsmyspopcornen eller maten) och att Alve mår bra och är glad. Och somnar i tid så jag kan få slappa i soffan.

Söndagen ska vi till Åhus det närmaste familj man kan komma för mig, på första adventmys. Inom Ikea innan. OM nu Alve mår bättre. Vi åker inte med en vattenbajsare som är förkyld :P

Köpt tågbiljetter till Norrköping till nästa helg, så slipper vi åka bil med uttråkad Alve som ändå gillar tåg. Det ska bli SÅ kul. Efter läkarebesöket när jag var utpumpad och söndergråten, och sjukhuset ringde med optid så sa de "Ja du ska opereras den 5:e december så du behöver skrivas in nu". Jag förklarade snyftandes att jag INTE ska opereras innan jul eftersom min läkare lovat mig en lugn jul." Och la till: "Jag ska till Norrköping ju!" Haha! Nu ändrades tiden till januari så jag kan njuta av mina ungar och man under julen, istället för att ligga till sängs. Och få mer tid med min fina Emma nästa helg!

/ J

Slagen.

Sitter och väntar på läkaren. Känner mig helt färdig. Som att jag skulle behöva sova i två dygn. Men när jag lägger mig snurrar tankarna för mkt, och det är lättare att sitta i soffan och brodera (där tankarna maler bättre) än att försöka sova. Är tillbaka på Imovane sedan två nätter så jag i alla fall får sova ett par timmar.

Orkar inte svara på sms, mail eller samtal. Trots att jag vet att de alla vill mig väl. Orkar inte höra mer pepp, eller "hellre det..." Jag VET ju det. Men jag måste ju få sörja. Orkar inte hålla humöret uppe för omvärlden just nu.

Jag vill bara krypa in under mina barns hud och stanna där.

Dessutom är mensen sen. Min sista mens kanske uteblir i ren protest?

Borde kanske byta ut Tramadolen mot antidepressiva. Borde i alla fall göra något åt den malande ångesten som bara försvinner om jag är morfinhög. Skit.

/ J

Sjukt oproduktiv.

Vill mest sova. Men har rätt stora problem med det för tillfället. Ska börja på ny karta med Imovane.

Vill sova och äta godis. Men det får jag ont i magen av.

Läkarbesök på måndag, med damen som sjukskrev mig för depression. Hon ringde i går och pratade en stund, känner stort förtroende för henne. Kommer vara sjukskriven på halvtid (gissar jag) fram till operationen i januari. Och på heltid 4-6 veckor efteråt. Sedan hoppas jag att det räcker och jag kan få börja blicka framåt och må bra, och jobba heltid igen.

Funderar på att ligga i soffan i mysbyxor hela kvällen istället för att åka ner på quiz. Är man sur som en citron är man ändå inte rolig att umgås med...

Alve fick sin första vaccinering i morse. Det var ingen hit! Storasyster sa aldrig ett pip när hon var bebis och fick sprutor, men en övertrött lillebror gillade inte det alls. Iofs tvångsvägde och tvångsmätte vi honom innan under stor protest. Jag lyfte upp honom som nakenfis för att trösta, då kissade han ner hela mig som tack. Så det var bara att åka hem, byta kläder och åka till jobbet. Lillkillen är inte så liten längre, väger numera 6,2 kg (kollade i suveräna BVC-appen och såg att Isa vägde samma när hon var 2 månader och 3 veckor, Alve är tre månader och en vecka i dag) och är 61,5 cm lång! Herrn är senare i utvecklingen än vad syrran var, men det kanske pojkar är över lag? Isola kunde hålla i saker och skrattade högt vid denna tiden. Alve griper tag i saker och håller en stund, främst om man sätter det i handen på honom, men släpper snart. Han har ännu inte aktivt tagit i något, alltså sett något han vill ha och sträckt sig efter det. Griper mest efter saker som är framför honom i sittern. Skrattet är nära, det där riktigt höga ni vet. Han fnittrar en del. Och snackar massa goja. OM han är på bra humör. Vilket han är om pappan är i närheten. Snacka om pappas kille! Han sitter inte så stadigt, i Bumbo eller famnen - det gjorde Isa vid den tiden. Om en vecka drygt så vände vi henne framåt i BabyBjörnen, vilket känns extremt osannolikt med lille Alve. Eller är det så att andra barnet kanske får vara mindre längre? Att man inte stressar fram allt så?

Nu blev det ett Alve-inlägg. Men det är bra, då kan jag gå tillbaka och läsa när jag väl sätter mig och ska fylla i hans "Mina första år"-boken. Hehe. När han tar studenten eller något...

Tisdag-torsdag åker vi till Felix och AK i Sthlm igen. Jag längtar! Ska försöka boka in en Gbg-tripp också innan operationen, men får se om det hinns med. Annars blir det inte förrän till våren och det känns som en mindre evighet dit.

/ J

Som citron.

På väg till en kurator som ändå är askass och jag vill inte. Men vet ju att jag mår bättre efteråt.

Suuuur. Skitcancer.

/ J

Blä.

Träff med cancerläkaren i dag. Efter jul och nyår är det dags att säga hejdå till livmodern :( Usch vad jag är ledsen. Samtidigt som jag är obeskrivligt glad över att förhoppningsvis inte dö i cancer.

Men ändå. Att hamna i klimakteriet som 33-åring och aldrig mer få fler barn :(

/ J

Bra helg!

Min finaste Jessica har varit här torsdag-lördag. Åkte från Oslo torsdag morgon och kom på eftermiddagen efter lite sedvanligt SJ-strul! Så mysigt! Quiz på kvällen och mys med barnen resten av tiden. Av förklarliga skäl ses vi sällan så jag njöt!

I söndags gjorde jag Isa något som var en milstolpe. Vi åkte ensamma till Leos Lekland! Jag har ju inte kunnat göra något ensam med damen på länge, och även om just lekland är mitt hatställe nummer ett på jorden så var det Isa som fick bestämma - och vi hade faktiskt sjukt kul! Det är ju bara de andra barnen där jag velat slippa, de ouppfostrade med frånvarande föräldrar... Efteråt åkte vi hem till vänner på fika och lite lek innan vi landade i nya snygga sofforna! Ja sköna också såklart...

Nu vankas bio!

/ J

Soffmys.

Med Bianca framför Glee på datorn. Maken spelar tv-spel, Alve ligger och sover här också och Isa i sin säng. Sista kvällen med sunkiga soffan, tjoho!

Vi tog 2012 års julfoto när jag kom hem efter jobbet. Fick en del godbitar och vi har redan bestämt vilket det blir! Dessutom har jag börjat fixa med vilka bilder som ska framkallas och förstoras!

Trött...

Träningsvärk...

...av att skruva ihop möbler. Jag skojar inte. Tur jag inte är hemma i morgon när sofforna kommer!

Liten sov 90 minuter medan mamman promenerade, vaknade i hissen upp till lägenheten och var så här söt!

Kesella, frusna hallon och nötkaka får bli dagens lunch/mellis!

Vi målade en trälåda så fint!

Färdig - på ett bra sätt!

Har hängt på Ikea halva dagen, och skruvat ihop möbler andra halvan. Vi var i Älmhult i tisdags och köpte våra soffor. Då fick vi 1000 kronor per soffa att handla annat för, men var för trötta för att orka bry oss. Dit i dag igen (vi var INTE ensamma!) och hämtade hem hallbyrå, Expedit till Isas rum och massa annat smått och gott. Ikea är smarta. Vi fick 2000 att handla för men brände 4300... Myyyyycket smart Ikea!

Tur jag kan styra över mina egna arbetstider, klockan är 01:00 nu.

/ J

Funkar inte att skriva bildtexter från telefonen, men kolla vilken fin Ebbe-kille! Älskar verkligen det märket, kläderna är mjuka och sköna och snyyyygga! Inte många unisexkläder som är det. Alve har på sig sparkdräkt och mössa :) Isa har också ett gäng kläder men de får vänta till våren!