10+0

Hej vecka elva!

I går var en helt okej dag. Eller i alla fall den bästa på flera veckor. Och då tänds ju genast hoppet. Men så i dag var jag tillbaka på ruta ett. Eller noll. Eller ruta illamående i alla fall. Men jag pratade mycket med min BM om detta både vid inskrivningen, och i går vid akupunkturen. Om att man inte kan känna glädje för man mår så dåligt. Och att man får ångest för att man inte känner glädje och mår sedan ännu sämre. Och så mår man dåligt FÖR att man mår så dåligt, för att man inte orkar vara med dottern, för att man inte kan jobba, för att man inte kan hämta eller lämna på förskolan, för att man inte kan städa, diska, handla eller något. Man kan bara ligga ner helt still. Och så får jag ångest för att min man är så fantastisk som sköter allt och så tänker jag att jag inte förtjänar honom och så mår jag ännu sämre.

Men då sa min barnmorska att det är helt normalt. Att alla som mår så här dåligt känner samma sak. Och jag är ju inte dum (eller så dum i alla fall), så klart jag förstår att det är okej att känna såhär. Men jag önskar så jag kunde känna lite glädje över Grodan :(

Barnmorskan sa också att när jag sedan mår bättre, så kommer jag inte minnas exakt hur dålig jag är nu. Jag kommer gradvis bli bättre och sedan ligger det här bakom mig och jag kommer tänka "visst mådde jag dåligt, men så farligt var det nog inte." ÅH vad jag längtar!

Nu blir det Björnbröder II med familjen. Maken har handlat, diskat, städat toalett och dammsugit hela lägenheten. Sedan såg vi Björnbröder I och eftersom både jag och maken är extremt blödiga grät vi floder i slutet :P

Gud vilket totalt menlöst inlägg. Men jag uppdaterar bdb och behöver slå ihjäl tid mellan uppdateringarna :D

/ J