Ojdå.

Hehe, jag trodde ingen förutom min fina E visste om denna bloggen, men inser att jag nog råkat kommentera andras bloggar inloggad och vips så fick jag frågan från L. Jaja, det spelar ingen roll. L är själv småbarnsmamma och förstår nog varför man håller det tyst för sig själv första veckorna. Den här graviditeten har vi iofs inte brytt oss så mycket, många har fått veta om eftersom det inte går att bortförklara sängliggande och högljutt kräkande (med lövtunna toadörrar på jobbet). Vi har dessutom varit med om missfall och är smärtsamt medvetna om den kalla faktan av var tredje graviditet faktiskt slutar i missfall. Och även om vi varit på två VUL som såg fina ut så är vi inte över på den säkra sidan. Än. Dock har jag inte ork eller tid att oroa mig så denna omgången, med I var det annat. Nu har jag heltidsjobb, I och ett extremt illamående att tampas med samtidigt. Och i dag äntrar vi vecka 10. Galet!

Och visst är det skillnad denna gången. Med lilla damen kräktes jag extremt mycket, men mådde bra mellan spyorna. Denna gången kräker jag inte alls nästan (eller jo, men inte i jmfr) men mår så fruktansvärt dåligt. Och med I hade jag hela tiden aptit, och kunde äta mellan spyandet - även om jag bara var sugen på clementiner. Nu måste jag kämpa ner föda heeela tiden, för jag vet att jag blir värre utan det. Men jag är inte sugen på något, är aldrig hungrig och vill inte äta. Vågen har börjat peka neråt men det oroar jag mig inte över, dels har jag många extrakilon sedan innan och dels tar Grodan det den behöver och därför mår jag bajs.

Men tillbaka till bloggen. Det får gärna stanna här en stund till. Är inte så förtjust i tanken på Fejjan och det andra, att alla där får veta. Hoppas det är okej med er!

Vågar knappt säga det men i dag åt jag annat än mackor... Underbara LC!

/ J

P.S Orkade till och med hjälpa I och bästisen rulla chokladbollar i dag! Lycka! D.S