Var på jobbet och berättade för chefen. Som blev tokglad! Och det slog mig att det ÄR ju fantastiskt att jag faktiskt är gravid!! Från att få höra att de kanske var tvungna till att ta livmodern direkt till att få bli gravid först - det är ju underbart. Det är bara oerhört svårt att känna något annat än uppgivenhet när man mår så här.
Möttes däremot av skeptiska ögon när jag sa att han inte behöver leja ut mitt kontor, jag ska nämligen bara vara hemma ett par månader i början och sen tar Tåbbe resten. Om nu allting får gå som det ska. "Men maten till barnet då? Eller iofs, det finns ju fil!" Haha! Jag är inte sugen alls på att vara mammaledig. Alls. Men Tåbbe är supersugen på att vara pappaledig. Perfekt!
Nu ska jag vila i soffan. Och fira att jag fått i mig både mat och vätska i dag. Även om det är lite lite :)
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar