24 oktober 2013

Vi har inte pratat om pengarna. Eller rättare sagt bristen på dem.

Försäkringskassan ringde mig ett par veckor innan semesterresan för att meddela att eftersom jag numera är sjukskriven från arbetslöshet, inte arbete, sänker de därmed min dagersättning med 250 kronor per dag. Det blir, efter skatt, 60 000 kronor per år för en familj som redan ligger ner. Jag försökte prata med chefer, jag försökte förklara. Men regler är regler och nu är min inkomst mer än halverad. Trots att utsikterna att jag någonsin mer kommer arbeta är slim to none.

Har väntat in pengar från nya/senaste jobbets försäkring eftersom jag hann vara sjukskriven mer än 90 dagar där. Fick besked i går. Gissa? "Du uppfyller inte kravet som skrevs under den 2 april på försäkringen, eftersom du varit sjukskriven mer än 14 dagar inom en tremånadersperiod från då". Typ. Det går i alla fall ut på att det diffar 12 dagar. 12 dagars senarelagd operation i maj skulle gett mig välbehövliga 2000 kronor nu.

Nåja. Man har ju ändå hälsan.

HAHAHA nej just det.

Men något vi har är fantastiska människor runt omkring oss. Tant Katta har vinterekiperat dottern, dotterns gudmor vinterekiperar sonen. Mamma M har köpt vinterjacka OCH världens snyggaste kängor till mig, och som jag tidigare nämnt fick vi ny dator när gamla kraschade. Vi har så givmilda vänner, och jag känner sådan djup och innerlig tacksamhet och glädje över just det. Jag älskar er till månen!

/ J

P.S Maken kommer få änkepension och barnen kommer få statlig pension (snälla glöm inte skaffa sjukförsäkringar även privat, ni vet aldrig om ni sitter säkert på nuvarande arbete) efter mig också. Men en Lottovinst innan jag trillar av pinn Gud? D.S