11 februari 2014

Redan 11 februari? Hinner inte med. Snart snart är vi på årsdagen av när första förändringen i lungan upptäcktes. Och här sitter vi igen.

Har inga nyheter att komma med i just den frågan tyvärr. Väntade samtalet i går, men det kom inte. Antar att alla som hade tid i Växjö i går verkligen dök upp. Good for them. Nu väntar jag på att någon ska ringa och säga vad jag ska göra istället. Ta mig till Lund eller Linköping? Vänta till den tiden som finns inbokad måndagen om två veckor? Bah.

Helgen var lika fin som jag förväntade mig med häng med Gudmor 1 och andra finaste vänner med deras barn och underbar bebismage, och såklart besök på Junibacken där killarna och Isola fick springa av sig och leka! Isa kom bort från oss andra för en stund (kändes som en evighet) för första gången. Hon hade logiskt gått tillbaka där vi var senast, medan vi andra delade upp oss och gick framåt istället. En i personalen hade gått fram till henne (TACK!) och frågat om de skulle leta efter mamma tillsammans, och fram till jag såg henne var hon tydligen kolugn. Sen kom tårarna på henne och falsettröst på mig som skrek "MEN ISOLA DU FÅR INTE GÅ IFRÅN MAMMA SÅÅÅÅÅÅ!" <3 Slutet gott allting gott och så lekte vi en stund till.

Utöver det tog vi det mest lugnt och bara hängde. Så skönt, precis vad vi behövde.

I dag har jag hittat energi att tvätta och storstäda. Skönt. Och när allt var klart och jag hämtade posten fanns där en helt otrolig pepp-present! Ett armband med texten OVERCOME på framsidan, och en påminnelse till mig själv på insidan, om vem jag egentligen är. Helt rätt tajming, nertryckt i skorna funderandes på var jag ska hitta orken att kämpa. Åh vad glad jag är över att ha vänner som dig Lina i mitt liv, älskar dig! Och armbandet som jag aldrig ska ta av.

/ J