Om 4 februari 2014

Det är precis som att omgivningen äntligen hittat rätt, att alla funnit sig i situationen på ett sätt som fungerar. Maken verkar mer uppåt, trivs med att börja jobba och ja - ett lugn har äntligen hittat tillbaka till honom. Vi har tagit oss lyxen att tjafsa om småsaker. Barnen, framförallt det stora, har också hittat sin plats. Hon är gladare, verkar tryggare i sjukdomen. Att mitt hår börjat växa gör att jag ser "normal" ut vilket leder till att omgivningen slutar ta i mig med bomullshandskar som att jag var som det sköraste av glas. Jag själv har slutat tänka död död död hela dagarna. Människor vågar behandla mig som vanligt. 

Senast i går morse tillät jag mig för en stund att fantisera om MIRAKLET. Hur jag skulle få leva länge länge, och hitta ett nytt jobb. Få långt hår, vara stark och frisk. Och få leva som om jag vore alldeles som ni andra. Alldeles vanlig. Normal.

Röntgades i måndags. Ett dygn senare var det dags för besked. På världscancerdagen och allt. Jag tillagade vaniljpannacotta innan jag tog bussen till sjukhuset. För att vi skulle fira efter middagen, att jag är metastasfri. Det var mycket dumt gjort. Och dessutom blev de inte ens goda.

Jag har en förändring på höger lunga.

Det KAN vara annat. Men mest troligt är det en metastas. Mest troligt är det återfall, tre månader efter avslutad behandling. Jag tror inte jag behöver skriva mer utförligt vad det innebär för prognosen.

I dag har min läkare ringt i omgångar. Hon har pratat med min onkolog i Lund och nu väntar konferens mellan läkarna där nere och thoraxteamet. Som brukligt. Förändringen är för liten att sticka i, men jag ska göra en pet-ct så snart som möjligt. Det senaste budet är dessutom att försöka förmå Thoraxkliniken att operera, förutsatt att inte fler förändringar tillkommer. Det känns som en miljonvinst på Lotto faktiskt, operation före cellgifter.

Isola har varit hemma från förskolan, lite förkyld och med ont i ena örat. Tur det kanske, jag har inte kunnat lägga mig i soffan och stirra i taket och tänka död död död igen. 

/ J