Lämnar en fantastisk midsommar bakom mig. Den blev lugn, oplanerad och med massa gott att äta. Familjen Forsén var här på lunch midsommarafton, annars var det bara vi. Vi promenerade i skogen, lekte på lekplats. Åt, åt och åt. Byggde en egen midsommarstång och dansade "Små grodorna" hundratals gånger under ett dygn. När ljuvliga barn sov sina 14-timmarsnätter (som de inte alltid gör, därav det ljuvliga just denna helgen) drack föräldrarna drinkar i soffan. Om det inte vore för all fotboll vore allt perfekt.
England åkte ju ur snabbt också. Nu finns det ingen alls att titta på.
Saknar Lina. Det går i vågor, men allt som oftast kommer jag inte ihåg att hon är borta. Eller jo, men jag glömmer för stunden. Jag börjar skriva sms eller mail och så blir det jobbigt när jag minns. Jag saknar henne, och jag saknar någon som kände henne att dela sorgen med. Så jag åker tillbaka till Sjövik igen om en månad för att hänga med underbara människor som jag numera kallar vänner.
Röntgen i veckan som kommer. Efter det dröjer det måååånga dagar innan inbokad läkartid. Jag är lite undrande. Brukar aldrig ha en läkartid inbokad efter. Hon ringde alltid förmiddagen efter och berättar vad som syns.
Men jag tänker att jag njuter så av livet och håret nu. Varför inte göra det så länge det bara går? Om lungorna är fulla av metastaser blir jag varken sjukare eller friskare av att vänta med behandling ett par veckor. Jag vill bara ha sommar, sol och värme. Kärlek, vänner och familj. Cykelstigar i skogen, ballerinafötter i gruset och tunna snygga byxor längs benen. Jag är inte beredd på något annat än, så jag väntar med glädje på besked.
Som det känns nu.
/ J
Jag och Lilla T är i Växjö nu så om du/ni känner för att ses nå', måndag eller tisdag, hojta vettja! Jag tänkte, om fint väder, hänga lite vid Strandbjörket, t.ex. :)
SvaraRadera