Det har varit en omtumlande resa. Jag åkte i onsdags med krossat hjärta och bottenlös sorg. Jag begravde Lina i torsdags, och fick säga hejdå en sista gång. I samma stund jag gjorde så blev det lättare att andas igen. Vi har nog alla stått stilla på samma plats och stampat i väntan på något som för oss vidare igen, och för mig blev begravningen det förlösande. Samtidigt som jag sa hejdå till henne sa jag hej till nya vänner. Människor jag träffat för 14 år sen men inte sedan dess. Människor jag aldrig träffat men lärt känna genom Linas fantastiska förmåga att skryta om sina vänner. Människor jag kommit nära i sorgen över att förlora en gemensam vän. Vi spenderade torsdagskvällen med att skratta, gråta, prata om Lina, äta och dricka gott och mycket. Det blev en väldigt värdig kväll i hennes anda och till hennes minne.
Fredagen åkte jag till Göteborg och min älskade Jessica. Vi pratade sönder fredagkvällen till thaimat, godis och Håkan i bakgrunden. Lördagen började uppladdningen redan med frukost på balkongen i mitt underbara Västra Frölunda i ett soligt Göteborg. Hemma. Dagen blev obeskrivbart fantastisk, kvällen ännu bättre. När Håkan äntrade scenen exploderar alla känslor i ett kaos inombords. För ett år sedan såg jag honom i Sofiero. Jag var svag, nybehandlad, hårlös. En spillra. Och väldigt säker på att det var enda gången jag skulle få höra min signaturlåt live.
Så när Jessica i vintras när livet var som värst messade att hon köpt biljetter till Håkan var min första tanke "som att jag kommer klara det".
Men i går stod jag där bland 69 348 andra och var så jävla frisk, stark och lycklig. Om än bara för en stund. Och när "Det kommer aldrig vara över för mig" exploderade över Ullevi härjade känslostormen i själ och hjärta. Över mig. Över det senaste året. Över Lina som verkligen inte tyckte om Håkan.
Livet alltså. Livet.
Tack min finaste Jessica för magiska dagar som du aldrig kommer förstå vidden av, vad du gjorde för mig. Jag älskar dig till månen. Och Håkan! ❤️
/ J
✊
SvaraRaderaDina vänner alltså! Jag blir alldeles gråtig och lycklig och ledsen på en och samma gång. Du förstår att du är en otrolig människa va? Annars skulle aldrig alla dessa människor runt dig vara beredda att gå genom allt för dig.
SvaraRaderaJag tackar Gud för er alla varje dag! Utan er skulle jag aldrig orka ❤️❤️❤️
RaderaDu skriver så jävla bra!! Håller med kevlarsjäl här ovanför...
SvaraRaderaKänns ända in i hjärteroten dina tacksamhetskänslor och sorgen ❤️
Åh! Puss
SvaraRaderaOch jäkelens vad fint skrivet...blir alldeles gråtfärdig! Men du måste veta att den där helgen betydde minst lika mycket för mig för du är min fantastiska, underbara vän som jag inte klarar mig utan❤️
SvaraRadera