9+2

Jag trodde jag skulle kunna jobba i dag. Men då trodde jag fel såklart. Inskrivning klockan åtta i morse, och jag tog mig i alla fall dit. En fantastisk BM som faktiskt hade läst min journal innan OCH pluggat på min cancer. Helt otroligt! Jag är så galet trött på att dra senaste året för folk, och att jag slapp det betydde väldigt mycket för mig och maken. Hon var förutom tillmötesgående dessutom väldigt trevlig och förstående. Och hade ett fast handslag, det betyder allt ;)

Vi har ändrat medicineringen lite, ökat doser och lagt till tabletter. Dessutom började vi med akupunktur i dag, och ska fortsätta detta med ett par dagars mellanrum framöver. MEN, om inte detta hjälper och jag kan börja äta så kommer jag bli inglad med dropp. Jäkla skit. Och det finns andra tabletter att ta till, men när jag googlar på dessa blir jag bara rädd och vill inte alls testa dem. Iofs vet jag att varken jag eller Grodan mår ju bra av att vara uttorkade och svältfödda. Jävla skit att man kan må så dåligt.

Och jag klarar inte av alla hjälpsamma människor som kommer med råd. "Åh jag mådde också dåligt, det enda jag kunde äta var bla bla bla". MEN JAG KAN INTE ÄTA NÅGOT!! "Åh det är så jobbigt att vara trött och illamående". Grr... Jag önskar jag var lite trött och illamående bara... Försöker tänka att de vill mig väl, och om man aldrig mått så här så kan man faktiskt omöjligt förstå hur det är.

Jag saknar dessutom att läsa om andragångsgravida. Alla böcker, bloggar och tidningar handlar om gravida första gången. Men vi som väntar syskon då? Vi som mår HELT annorlunda med tvåan? Emma, jag vet att du bloggade när du väntade A - har du kvar det i textform? Behöver läsa om någon som mår som jag gör och som det går vägen för ;)

Nu ska jag försöka dricka ett par munnar vatten så jag inte behöver sova på sjukhus de kommande nätterna.

Det positiva är att jag inte går upp ett gram i alla fall...

/ J

Världens finaste, smartaste och duktigaste tjej lyser upp min tillvaro!