Om 15 augusti 2013

Jag har upplevt många bra saker på min födelsedag. 2007 testade jag positivt med Isa i magen - på min födelsedag. 2009 gifter jag mig, motvilligt, på min födelsedag. Inte motvillig till att få gifta mig med min stora kärlek, men motvillig till datumet som inte gick att ändra. 2011 fick jag i dagarna kring min födelsedag veta att CA125-värdet sänkts efter min första tumöroperation, och 2012 sattes jag igång på förlossningen - på min födelsedag. Dagen efter fick jag den bästa födelsedagspresenten någonsin när min son föddes.

Men 15 augusti 2013 går till historien som en fantastisk dag den också! Isola fick tillbringa dagen hos bästisen, och vi andra tre körde neråt. Första stoppet blev i Hässleholm där vi hälsade på farmor i minneslunden. Vi satt en stund och pratade med henne, Alve hade aldrig varit där tidigare. Jag påpekade igen att hon kanske kan prata med gubben om att jag inte behöver komma än. Men framförallt kändes mitt beslut om att spridas i minneslunden hon ligger i helt rätt, väl på plats. Hoppas bara man får välja själv? Efteråt åt vi lunch på mitt och farmors favvohak. Sedan körde vi vidare mot Lund där en timmes möte med onkologen väntade. På min födelsedag.

Efter en morgon och förmiddag med tidsmarginalerna på vår sida var vi nu sena. Såklart. Så jag hoppade av och sprang in på onkologmottagningen, medan T och Alve parkerade bilen. Så när min onkolog J kom ut i väntrummet var jag ensam. Hon frågade om vi inte skulle vänta på T, men jag sa att han kan komma in senare.

"Eller så väntar vi på honom", sa hon. Och stod kvar.
"Det beror lite på vad du tänker säga till mig", sa jag.
"Det är väldigt goda nyheter", sa hon och log stort.

Efter det blev jag lite som gelé. T kom springande med Alve i famnen och undrade nog varför jag såg så tårögd ut, men jag hasplade ur mig "goda nyheter" lite snabbt så han inte behövde oroa sig.

Sedan berättade J att det visat sig att jag hade måååånga fler metastaser än vi först trodde, när onkologgänget granskat mina plåtar närmare efter förra röntgen. Men den senaste röntgen visade att ALLA metastaser utom två små riskorn är borta. De två som är kvar har varit större, så de har alltså minskat. Men alla alla andra är alltså väck.

J var förvånad över detta resultatet, och det blev vi också. Åtminstone jag som var rätt inställd på att metastaserna skulle vara starkare och argare och mer ihärdiga. Nu fortsätter vi med samma cytostatika i tre omgångar till, vilket också gjorde mig väldigt glad. Denna cyton "känner" jag lite ju, jag vet biverkningarna (som iofs kan förändras längs vägen) och känner mig trygg. Dessutom hoppas jag att det även betyder att jag får fortsätta må så pass bra som jag ändå gör. Finns det ett riskorn kvar efter nästa röntgen kan vi även operera ut den, trots att det normalt inte anses lönt för patienter i min sits.

Fantastiska nyheter med andra ord! Förlåt att jag inte uppdaterat er tidigare, men de flesta av er känner jag privat eller har på Facebook eller Instagram (Skrivmaskin), så ni vet ju ändå.

Nu är semestern slut, vardagen här och det börjar bli rutiner med förskola och aktiviteter för Alve igen. Jag kommer garanterat uppdatera mer frekvent i fortsättningen!

/ J