Vila.
Det har varit en intensiv vecka. Alve blev tokförkyld, läkaren uteslöt förkylningsastma som annars dottern så snällt fått ärva av mig. I onsdags var mitt stora hjärta ledig från förskolan (som en överraskning) och vi åkte till Kalmar över dagen med tant Katta i nya Rally. Ja bilen alltså. Vi åkte för att äta glass på en B&J-restaurang! Snacka lyx! Kände mig lite risig under dagen som att jag skulle bli ordentligt förkyld, och somnade tidigt i soffan. Vaknade helt sänkt i torsdags, och kände framförallt att det satt sig på lungorna.
Eftersom jag pre cancer fick lunginflammation ungefär en gång om året blev jag inte så orolig, men ville ha andningshjälp så jag kontaktade vården. Vilket är en djungel i mitt landsting just nu. Vem är det egentligen som ansvarar för mig? Jo det är Region Skåne. Okej, men vem ansvarar för mig där jag bor då? Bra fråga. Vårdcentralen vill inte ta i mig med tång, onkologen kan inte ta mig eftersom jag inte är under behandling för tillfället. Men håller i sin tur med vårdcentralen om att de inte ska ha mig heller. Nehe men vem då? Väser jag fram ur hårt pressade lungor.
Så jag fann mig själv sittandes på Kvinnokliniken i tre timmar. Helt sjukt.
Blodprover, enkel röntgen och besked att det inte är lunginflammation. Skönt! Hem och vila och toköka doserna av astmamedicinerna.
Men ÅH vad less jag är på vårdpersonal som inte läser journal. En sådan incident kan ju faktiskt vara orsaken till att jag sitter i den här sitsen, det avgörande mellan liv och död. I detta fallet sitter läkaren och undrar vad jag gör där som förkyld, och neeeeeeeeeh inte kan det vara metastaser som ger dessa symptom, varför skulle du ha metastaser tror du?
Fast alltså, har du läst min journal??
Mhm. Hmhm. Jo men vet du, du har ju skiktröntgen nästa vecka och det är ju inte lunginflammation nu.
Alve friskare, jag mycket friskare - det vände så fort! - och Isa har precis börjat snora och hosta så smått.
Nästa helg är det Stockholm - DÅ är vi friska.
/ J
Jessica.. Älskade människa!! Jag googlade fram din blogg och började läsa... Endel av mig önskar att jag inte gjort det, den egoistiska delen hade velat vara ovetande, fortsätta att själv anta "hur man måste må", se den starka kvinnan som jag ser fortsätter, som lever och som älskar! Inte veta mer.... Den andra delen är väldigt, väldigt glad att jag gjorde det... Jag kan aldrig förstå, jag lever inte ditt liv.. Men du hjälper mig att förstå, eller iallafall få ett hum... Jag vill också saker, många saker... men just nu vill jag bara ta bort cancer, att livet ska vara rättvist, att just du är miraklet som inga läkare kan förklara... Jag är också en av dom som vill ha dig kvar... Du, ni, har påverkat mig/oss och jag är väldigt tacksam att ha fått börja lära känna dig och din familj!! Du berör... Kram S
SvaraRadera