28 februari 2014

Fredagsfeeling! Hur länge sedan var inte det?

Läkaren ringde igen. Lund har beslutat att vänta en månad innan vi gör en ny CT. Läkaren som ringde undrade försiktigt om det känns okej? EH JAAA! En månads frist, en månads paus. En månads andning! Hurra!

Jag vet att en månad inte gör något varken till eller från OM det nu visar sig vara metastaser ändå. Så en månad! I vårsolen hoppas jag. Med grönskande knoppar i trädgården! LIVET!

Ja ni fattar ju. Jag är löjligt lycklig just nu.

Lund har inga teorier. Konstaterade mer att förändringen lyser inte alls, och att den krympt och det är jättekonstigt. Frågade om min andning, jag sa att den varit jobbigare de senaste veckorna. Men att jag inte vet om det är lungorna eller ångesten som satt sig på bröstet. De undrade över förkylningar, feber, infektioner. Jag vet bara att när jag var full med metastaser kändes lungorna bra, och nu känns de knackiga. Vilket var anledningen att jag var övertygad om cellgiftsstart.

En månad! HURRA!

/ J