Åh Lina vad jag känner mig vilsen. Detta är första gången du inte funnits här efter besked. Du var den första jag alltid ringde eller messade, för du var den ende som kunde förstå och känna mig väl nog för att veta vad jag behövde höra just då. Sanningen eller förmildrande lögner. Jag stod där i solen i går och jag var så vilsen. Vem ska säga till mig vad jag ska göra nu då? Skulle jag behöva lita på mina egna känslor? Åh vad jag saknar dig med varje del av min kropp nu. Min största skräck när du blev sämre var att bli ensam kvar i storm och kaos. Och nu står jag här utan dig. Jag hör din röst Lina, men jag hör inte vad du säger.
/ J
Tycker att det är svårt att hitta orden ibland men vill i alla fall skicka en stor kram till dig ❤. Hälsningar Marianne (som läser vad du skriver men som inte känner dig)
SvaraRadera