Livet. Det är så absurt ibland. Jag har under ett par år läst Lina, som efter att ha hoppat från en balkong kämpade för sig och för livet i rullstol. Jag har följt hennes kamp. Varje dag har varit en kamp. Mot droger, för droger. Mot smärta, för livslust. Självmordsförsök, självmordstankar, ensamhet.
Så gick det längre och längre mellan mina besök på bloggen. Jag vet inte om det beror på att jag som döende inte vill läsa om människor som självmant vill ge upp sitt liv. Jag vet inte.
Men så gick jag in häromveckan för att kolla läget. Sist jag checkade pluggade Lina och verkade ha kommit på rätt väg. Men i sista inlägget var hon på psykakuten igen efter ett misslyckat självmordsförsök.
Väl där hängde hon sig i sin egen t-shirt i duschen, och ligger nu såvitt jag förstått det nästan hjärndöd.
Så jävla sorgligt. Varför kunde inte hon få den hjälp hon behövde för att vilja leva?
/ J
Jag har också följt Lina och dig en tid. Slås också av det absurda. Så kort tid vi är här - lev, lev vill man skrika. Orättvist. Jag är också mamma och blir berörd av din kamp. Ditt liv.
SvaraRaderaFörlåt om jag stör dig och så men jag opererades för en borderlinetumör stadium 1c (dels växt på ytan av tumören och dels sprack den) för 1 år sedan. Läkarna har påstått att det inte är någon fara för mitt liv men när jag läst om dig har det skrämt upp mig rejält. Jag har inte sett att det framgår någonstans på din blogg vilket stadium din borderlinetumör var i när den upptäcktes för första gången. Jag är rädd att den också var i stadium 1 och att det visst är stor risk att den kommer tillbaka och blir cancer. Jag har kvar ena äggstocken och livmodern fast jag aldrig vill ha barn, för det var tydligen så de opererade. Jag har haft dödsångest varje dag i ett år och det har även lett till att jag velat hänga mig eftersom jag är så orolig för att jag ska få äggstockscancer. Jag är inte så rädd för att dö men jag vill inte dö på det sättet.
SvaraRaderaJag fick veta att det var ytterst liten risk för äggstockscancer, och att vi lugnt kunde skaffa fler barn, men att när vi var färdiga med barn så rekommenderades jag operera bort livmodern. Sonen kom i augusti, i oktober upptäcktes något nytt på äggstocken som var kvar och jag genomgick hysterektomi 2 januari 2013. Men det var försent eftersom cancern redan spridit sig. Jag har förstått att jag haft extrem otur och att mina tumörer alltid växer extremt fort. Jag vet inte stadie på min borderline, men den vägde 1,7 kg och var runt 30 cm stor. Inget annat var angripit, men äggstocken den satt på var söndertrasad.
RaderaHade jag varit som dig hade jag träffat en annan läkare för ett andra utlåtande. Vill du inte ha barn är ju hysterektomi en bra säkerhetsåtgärd helt klart. Visst, du hamnar i klimakteriet och får massa besvär men du överlever ju förhoppningsvis...
Tack så jättemycket för ditt svar, det var oerhört snällt av dig att svara! Jag ska göra som du säger.
RaderaInga problem! Jag finns på jessica.skarpsvard@hotmail.com om du har fler frågor jag kan svara på! Håller tummarna för dig!
Radera