17+2

Jobbar halvdag. I morgon ska fröken till förskolan igen. SOM hon längtar! Och vi föräldrar också. Det tär på en att underhålla någorlunda frisk dotter i flera dagar :P Det var skönt att komma iväg halva dagen, även om det för närvarande råder stiltje på mitt jobb. Men i morgon har jag utvecklingssamtal med bossen och jag hoppas verkligen på förbättring. Jag ska som sagt inte vara mammaledig mer än max två månader, och är så rädd att företagsledningen hittar på nödlösningar fram till Grodan kommer för att de sedan tror de har tid på sig att lösa problemen här. Eh nej, jag kommer tillbaka snabbt och vill ha mycket att göra!

Solen verkligen gassar in. Den strålar så jag inte ser skärmen. Men jag vill inte vinkla persiennerna heller (det är ett litet projekt dessutom, big-ass-persienner utanpå fönstret) för jag vill njuta av solen!

En vecka kvar till rutinultrat. Minns inte om jag var dödligt nervös med Isola, men det är jag nu. Not in a good way. Jag tror absolut bebisen lever. Men jag är så rädd att den är sjuk eller skadad och måste dö. För jag känner den så lite, jmfrt med Isola och med tanke på att det är andra barnet borde jag känna massa. Jag försöker intala mig själv att jag kanske har moderkakan i framvägg denna gången, men borde det inte synts på vul i vecka 13+0 å andra sidan? Många funderingar och mycket oro. Inte alls roligt.

...dessutom fick en bekant till mig nyligen reda på att hans och tjejens bebis var sjuk på rutinultrat och fick föda fram sin lille kille några dagar senare :(

INTE OKEJ!

Och så längtar jag mig tokig efter att få reda på vem som bor i magen! Jag vill bara veta att allt är bra och om det är en lillasyster eller lillebror. Drömmarna som kommer OFTA säger lillebror så jag förbereder mig mentalt...

/ J

P.S I helgen roade jag mig med att googla nostalgigodis! Fy fasen vad jag saknar Hubba Bubba som de var på vår tid! Speciellt lakrits och citron. ÅÅÅÅH!