I går kväll fick jag flera sparka på handen av lillebror. Min kära make är mer skräckslagen denna graviditeten, han tycker verkligen det är sjukt läskigt att känna så han provade lite svettigt en stund innan han gav upp. Med Isola minns jag att jag tyckte det var tråkigt att han inte ville gosa med magen hela tiden, och undrade om han kanske inte ville ha och älskade henne som jag. Nu bryr jag inte mig det minsta eftersom jag vet att han avgudar henne utanför magen, det är bara att han tycker det är lite läskigt med graviditet.
Make och barn är och storhandlar på Maxi. Jag har dammsugit, dammtorkat och duschat och snart kommer Isolas bästis från Göteborg med familj hit. Tjejerna har inte träffats sedan juli förra året, så det är spännande. Isola pratar ju om Bisse (Cornelia, men Bisse för "bästisen" som hon inte kunde uttala som liten), men har hittat en "ny" bästis här i Växjö - Freya. Bisse däremot har inte hittat någon ny och sover ofta med ett foto på Isola. Vilket gör att hjärtat krossas lite. Önskar så vi bara kunde flytta tillbaka. Visst söker jag jobb, både i Sthlm och Götet, men vi flyttar ju inte för vilket jobb som helst. Bägge två har ju lite av drömjobbet-light och det måste ju röra sig om avancemang OCH stimulering. De jobben finns det ytterst få av i Götet tyvärr... Det är ju dit vi vill. Samtidigt som jag har mina tre bästisar i Sthlm och de har alla fått bebisar eller är preggers. Fasen.
Nu ska vi dansa lite, jag och Grodan. Sen ska jag sminka mig.
Känns så konstigt att inte ha ett namn på lillebror. Isola var ju bestämt redan innan vi visste om det var en tjej eller kille. Likaså denna gången, det var Lovisa eller Kerstin. Eller Elsie. Nu är det lillebror.
/ J
Nu börjar jag tjuta också. Lilla Cornelia. Känns ju som jag har träffat dem också för jag har ju följt er på BDB så länge och sett alla saker du och Isola gjort med T och C. Vad roligt att de kommer och hälsar på.
SvaraRaderaFörstår dilemmat med flytt. Ibland fattar jag inte varför vi flyttade ifrån Västerås. Fast hade vi inte gjort det så hade vi nog inte varit tillsammans idag. Stefan orkade ju inte pendla längre. Men man glömmer. Och där har vi ju ett stort umgänge. Fan varför ska livet vara så komplicerat.
Stockholm saknar jag inte men det är en vacker stad. Är dock ingen stockholmare - älskar mindre städer. Är ju värsta lantisen ju (VIMMERBY liksom) så Norrköping/Linköping/Västerås har varit good enough för mig. Att hamna i stressen i Stockholm skulle jag inte orka med pendling och hus ute i tjottahejti. Fast ni har ju bott i Götet och det är ju också stort.
Oj vilket svammel. Inser ibland att jag saknar en vanlig blogg där jag kan svamla om allt. =)
KRam