Läste Anitha Schulmans ytliga blogg men ångrade mig genast. Hon har stora problem med att dottern snart är ett och ska börja förskolan, men Anitha får höra att det är för tidigt. Men stackars Anitha vill ju börja jobba. MEN HAR BARNET INTE EN PAPPA DÅ? Grr... Eller vänta, Schulman var det. Är pappans jobb månne viktigare än att ta hand om sitt barn? Most likely. Jag blir så jävla provocerad av män som vill ha barn men som inte vill ta hand om dem.
Om nu Tåbbe inte så gärna velat vara hemma med Grodan så givetvis skulle vi delat och jag tagit min del. Men jag vill jobba och han vill vara hemma, perfekt. Jag ammar inte, alltså finns det inga problem alls. Men om kvinnan vill jobba men inte sätta barnet på förskola vid ett års ålder (jag skulle aldrig velat att Isa började vid ett års ålder, men Grodan kanske är mycket tidigare i sin utveckling och då funkar det ju), då är det väl för fan pappans ansvar att stanna hemma? Dessutom är jag helt hundra på att barnen mår bra av att vara med pappa lika mycket som mamma, jag spyr på alla mammor som inte släpper in papporna eller som PÅ ALLVAR säger att de hellre skulle lämnat barnet hos mormor en helg än hos pappan. Jo på allvar, en i min mammagrupp i Göteborg sa så, när hon fick veta att jag åker iväg ensam en helg var tredje månad och har gjort så sedan Isola var tre månader. På allvar alltså. Hennes barns pappa fick inte chansen att ta hand om sitt barn ensam. PÅ ALLVAR. Varför är kvinnan per automatik en bättre förälder? Fine om man ammar och inte kan/vill pumpa. Men vi (läs: jag och flera) som INTE ammar då? Vad är det som skiljer mig biologiskt som förälder då? INGENTING. Vad är det då som gör att mamman ska stanna hemma majoriteten av barnets första tid? Jag fattar inte. Och kommer aldrig fatta. Är det så att pappan älskar barnet mindre, och vill vara med barnet mindre för att han är man? Eller om vi formulerar om frågan, är det så att mamman älskar barnet MER än pappan gör? Eh nej. VARFÖR ÄR DET SÅ STORA SKILLNADER PÅ OSS MELLAN KÖNEN NÄR DET GÄLLER FÖRÄLDRAROLLEN? Varför släpper vi mammor inte in papporna i rollen som förälder? Fan vad arg jag är nu, hormonell och allt.
Hur in i helvete ska vi ta oss ur kvinnofällan om kvinnorna ständigt går med på att hållas tillbaka.
Och på Internationella kvinnodagen och allt, fan vad less jag blir.
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar