18+4

En psykolog (har träffat en del de senaste åren) sa en gång att det är väldigt naturligt för människan att reagera starkt på årsdagar, undermedvetet. I går var en riktigt jobbig tung dag, jag förstod inte varför förrän jag kollade i kalendern på kvällen och insåg att det närmar sig 17 mars med stormsteg. 17 mars 2010 var en fruktansvärd dag som jag alltid kommer bära med mig. Jag har dock förlåtit mig själv, och har inte lika djupa sår längre. Men jag kommer aldrig glömma. Och efter den händelsen kommer jag alltid vara lite mindre fördomsfull och lite mer ödmjuk inför livet.

Det här med vänskap. Jag har skurit av repet med många vänner sedan cancerbeskedet. Många av de som sade sig vara mina närmaste vänner drog sig undan. Jag antar att de skyllde på det klassiska "Jag visste inte vad jag skulle säga", men det spelar ju ingen som helst roll för mig. Jag vann många fler vänner, väldigt många oväntade. Många gamla bekanta på Facebook hörde av sig med stöd, och dagismammor och pappor klev fram och avlastade. Men jag har en vän som är väldigt speciell, och som har fungerat som ett bollplank och som en dagbok för mig.

Vi lärde känna varandra för fem år sedan. Bägge två genomled varsitt missfall som första graviditet, ingen rolig upplevelse. Efter det blev vi gravida igen, och stöttade varandra i glädje, oro och tankar. Tjejerna föddes väldigt nära inpå varandra, och vi stöttade varandra genom första tiden. Emma är som jag, hon och maken var bästisar innan de blev kära. De har flyttat runt en del men aldrig känt sig rotade. Emma och jag upplever samma svårighet att skaffa riktiga vänner i vuxen ålder, och de flesta som står oss närmast bor också långt bort från oss när vi behöver dem som mest. Emma är en av få människor som vet, om inte allt, så åtminstone en liten del om allt om mig. Hon är en av de få som jag har lättast att prata med. Eller ja, där kommer det komiska i vår relation. Mer skriva av mig med. Vi har nämligen aldrig träffats på riktigt jag och Emma. Ändå vet vi det mesta om varandra. Och i ett av våra långa mail i går konstaterade vi just hur coolt det är att skapa så starka band med någon man faktiskt känt i fem år men aldrig träffat! Coolt. Och tack för att du finns Emma, jag är så glad att jag fick lära känna dig från första början. Puss!

/ J