Sitter på jobbet, sippar te och äter torra finncrisp som jag hittade i köket på ovanvåningen. Frukost hanns inte med hemma, dessutom är jag inte frukostperson egentligen. Vaknade vid åtta, Alve har haft feber och varit tokförkyld några dagar. Nu har dessutom hans ena öga svullnat upp (ser ut som en blåklocka och undrar om det kan vara så att han faktiskt knockat sig själv?) men rinner eller kladdar ingenting. Ringde BVC som ville ha dit oss för feberns skull, så 13:40 ska vi dit. Jag informerade familjen innan jag åkte till jobbet och vi bestämde att alla följer med, och att vi GÅR dit. Jag måste få röra mig lite. Sitter bara på bussen och jobbet och i soffan.
Vikten ligger ett par kilo under inskrivningsvikt, vilket inte är konstigt eftersom knark tar bort aptiten på mig. Men det hääänger och jag mår dåligt. För första gången mår jag riktigt dåligt över magen som ser ut som ett slagfält. Ärr kors och tvärs, till höger och vänster. Och detta häng. Fick inga bristningar alls med Alve, det får vara trösten. Jag vill trrrrrräääääääna! När jag tränar äter jag per automatik bra. Nu blir det en liten kamp att låta bli att äta fel. Jag mår inte bra av sockret. Inte som min fina Emma, utan mitt sätter sig verkligen fysiskt. Jag får kramper och mår skit. Om jag äter godis på kvällen är risken väldigt stor att jag ligger i kramper och sedan avdäckad av knark till eftermiddagen dagen efter. So not worth it. Men jag testar då och då, och senaste som fikatesten har faktiskt funkat. Om jag tar lite lite. Men så tänker jag igen - det är ju inte värt det. Dels inte värt att chansa på kramperna, men sen vill jag ju forma kroppen. Jag vantrivs i min kropp. Varför då stoppa hänget fullare? Men mitt problem är att jag lätt kan köra på till 15-tiden utan något förutom te eller kaffe i kroppen. Då döööör jag av hunger och är världens suraste människa. Efteråt mår jag dåligt för jag åt för snabbt och för mycket så då blir det magknip och surt humör för det. För att inte snacka om tröttheten.
Men det är svårt att tvinga i sig mellanmål och regelbunden mat när man inte har någon aptit. Jag vill bara dricka läsk men det får jag ont i magen av.
Svammel. Nu jobb.
/ J
Hörru du! Man kan inte leva på läsk! ;)
SvaraRaderaFörst - Alve är inte ens två månader. OK? Det innebär att magen hänger. Att man är stor. Du får tänka på att du har börjat jobba rätt fort efter förlossningen. Många är hemma ett år. Har tid att promenera, komma i fas med en liten bebis hemma och faktiskt börja längta efter att ta hand om sig själv. Först då, efter månader och åter månader. Du har börjat jobba, då vill man klä sig vettigt, ha energi, må bra, etc. Jag VET att du ville börja jobba så här men tänk på det bara. Att du inte kan vara i form 2 månader efter att Alve föddes. Framför allt inte efter all den skit du gått igenom.
Man är gravid i 9 månader (cirkus) och under nio månaders tid lägger man på sig mer eller mindre. Det kommer ta 9 månader minst att gå ner allt igen. Eller att forma om kroppen om det så är att vikten har gått tillbaka. Man har tappat rumpa (blivit platt och bred kanske eller bara försvunnit för att man haft taskig hållning), man har fått mage, etc. etc. Att forma kroppen kan ta ännu längre. Det är plankor, plankor, plankor till förbannelse. Det är hud som ska dra ihop sig. Det är OPERATIONSÄRR och allt vad det är. När jag fött mina barn har ju efterkontrollen varit efter 8 veckor. Före det har jag inte lyft mer än barnet. Och promenerat. Du har knappt kunnat göra det och nu har det gått typ 8 veckor. Så var inte så hård mot dig själv.
Dock är det viktigt för din egen skull att du försöker äta bra. Att få fysiska problem av socker låter inte bra. Jag blir risig i magen när jag äter kolhydrater men det skiter jag ut dagen efter och sen är det okej. Fortsätter jag med sockret - ja då vet du ju hur jag mår - MENTALT SKIT och jag blir en bitch och skriker åt mina barn... typ. Men för att du ska orka, återhämta dig efter det du varit med om, etc. så behöver du äta och få i dig energi. Oftast är det så att aptiten kommer. Ät lite och ofta.
Oj vad präktig jag låter. Men mat är verkligen viktigt för mig. Sex gånger om dagen äter jag ju.
tänker på dig!
Snart ses vi!!!!!!!!!!!!!
Du är klok som en bok och min stora förebild just nu - både vad gäller träning och mat. Har försökt googla och varit inne hos Olga och letat om jag får börja med plankor nu? Man får ju det direkt efter vanlig förlossning, som jag förstått det, men efter snitt då? Jaja, jag lär bombadera dig med frågor om allt sånt nästa helg :P Kram!
Radera