Så dog nästa. Nummer två av tre före mig. Av bloggare jag följt ett tag.
Snorpans mamma skrev så vackert om livet före sjukdomen, om livet under tiden men framförallt om den villkorslösa kärlek man som mamma känner till sitt barn.
Jag gråter en skvätt och tänker på Snorpan och hennes pappa som står kvar.
Sov gott Snorpans mamma, vi ses på andra sidan!
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar