Jag hatar att vara låg, att det gnager i själen.
Är orolig för min fantastiska dotter också. Magknip, vill bara vara med mamma och bara prat om Bröderna Lejonhjärta igen. Har någon sagt ngt eller plockar hon upp min gnagande oro inför röntgen? Jag vill ju bara skydda dem från allt ont.
De är oändliga, historierna om allvarlig cancer - hurra som ett mirakel försvann alla/nästan alla metastaser med framgångsrik behandling - vid första kontrollen tre månader senare var skiten tillbaka med full kraft - mindre än ett år senare - ridå.
Nu orkar jag inte skriva på telefonen mer.
/ J
Hej! Jag har nu läst igenom hela din blogg och är fullständigt golvad. Av din mardröm, hur bra du skriver och av hur du kämpar. Hoppas du får många dagar med din familj och jag håller tummarna hårtinför nästa röntgenbesked! Massor av styrkekramar!
SvaraRadera