Jag har inte skrivit om det bästa beskedet under 2013!
Under mellandagarna lånade jag bästisens lägenhet i Stockholm medan de var i Florida. Helt underbara dagar, jag umgicks med vänner jag älskar, tog det lugnt, hetstittade Chicago Fire och mådde så bra.
En av dagarna ringde det från dolt nummer. Jag svarade inte. Det ringde igen. Jag tänkte att jag inte ville få de dagarna förstörda av samtal från sjukvården och svarade fortfarande inte.
Det ringde igen. Jag gav upp och svarade.
Tur! Det var från den där instansen med det krångliga namnet (onkogenetiska nånting nånting) som ville meddela att min farmors syster som dött i cancer inte dött i samma cancer. Och att de inte hittat något i resten av släkten som tyder på att min cancer är ärftlig. Det finns en gammal kvinna kvar att utreda, men jag hörde aldrig att hon skulle varit sjuk. Min syster har inte heller hört det.
Så Karin från den där instansen sa att jag mest troligt INTE har en ärftlig cancer, något man nästan alltid förutsätter vid så ung ålder.
Nu förstår ni säkert varför detta var årets bästa besked. Är det något som är viktigare än mitt liv så är det ju barnens.
Är det inte ärftligt behöver inte Isola operera bort bröst, livmoder och äggstockar i 20-årsåldern. Alve kan få barn på vanligt sätt, utan att behöva se till att det bara blir söner.
Mina barn kan få långa, friska och normala liv. Inte leva stympade eller dö i förtid på grunda av sin mamma.
Tack gode Gud för att du hörde min bön!
/ J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar