Bajsbajsbajs

Nu jävlarihavet är jag så less på alla komplikationer kring det här snittet som gjordes för TOLV dagar sen. Enough, när ska jag få känna mig som en tvåbarnsmamma? Inte som en sängliggande människa som bara ser allt omkring men inte kan vara med? ÅH!

För fyra dagar sedan började jag känna mig kass, eller mer att snittläkningen vände åt fel håll. Tänkte att jag nog överansträngt mig och försökte vila mer. Men det hjälpte inte och så återkom dessa ständiga magkramper som jag utreddes för innan graviditeten. Helvete tänkte jag, och började knapra mina kramplösande piller. Kvällstid låg jag med frossa och svettades som en galning samtidigt. Bad maken kolla till snittet dagligen men det såg verkligen fint ut. Förutom att det kändes hårt i bägge kanterna. Men det trodde jag var normalt, kom inte ihåg hur det var med Isa.

Vaknade i dag, gick och kissade. Gick och la mig igen, och tänkte känna på kanterna om de fortfarande var hårda. Känner då att trosorna på ena sidan är genomblöta. Hm. Drar ner trosorna, känner att det är blött överallt, drar av täcket och svimmar nästan. Av både syn och stank. Det var sårvätska överallt och det rann, överallt. Ringde förlossningen som bad mig komma in. Ställde mig upp, och det började rinna längs benen och droppa ner på golvet, trots provosoriskt förband som maken fått dit vid det laget. Ringde tillbaka till förlossningen som bad mig lägga mig ner och invänta ambulans. Fy fan vad äckligt och vad vidrigt rädd jag var.

Det var inte snittet som börjat gå upp, det är en nasty infektion som gjort att det varfyllts bakom snittet och nu öppnade en cm sig för att släppa ut skiten... Det var vidrigt, luktade vidrigt och förstörde alla sängkläder som fanns i sängen i dag och mina kläder (maken har försökt tvätta, det gick inte bort). Läkaren tryckte ut varet utan smärtstillande (och bad sedan om ursäkt eftersom hon inte trodde det skulle finnas så mycket) och funderade på dränage för att det var så vätskefyllt. Men jag härdade ut lite mer och hon tryckte på. Sedan tvättade hon rent och la om såret, och så ska jag tillbaka dagligen för att tvätta och lägga om. Och så har jag förstås fått en dunderkur med antibiotika.

Nu hoppas jag bara av hela mitt hjärta att andra sidan inte spricker upp i kväll. Jag hoppas SÅ det hinner gå tillbaka av antibiotikan, annars öppnar de den sidan i morgon :(

Nu räcker det.

/ J