Tårarna tar aldrig slut.

I kväll åker min nyfödda son hem med sin pappa till sin ledsna storasyster som bara vill vara med mamma och pappa. Men mamman stannar kvar på sjukhuset.

Blood-patch i dag eller i morgon. Om inte under sker. Tårarna gör inte direkt underverk för jordens huvudvärk men de vill inte sluta rinna. Så här skulle det inte bli. Min son skulle inte åka hem från BB utan mig. Jag skulle vara med och fota. Och sen skulle vi ta barnvagnspromenad med Isa.

Det finns värre. Jag kunde haft nya tumörer.

Men jag tycker väldigt väldigt synd om mig själv nu.

/ J