Jag hoppas jag finns omkring er, när jag är borta. Fast jag inte syns. Jag hoppas att det i rätt ögonblick kanske blåser till i håret fast vinden är stilla, när ni saknar mig som mest. Jag hoppas det kommer skänka er ro och lugn, och att ni förstår att jag är med er. Fast jag inte syns.
Jag hoppas jag kan ge er styrka, fast jag inte kan vara där och bära er. Jag hoppas ni kommer prata med mig, som jag pratar med farmor. Jag hoppas ni skrattar med mig, och bär med mig när ni gör roliga saker. Jag hoppas ni tänker "det här hade mamma gillat" ofta ofta.
Jag hoppas så mycket för er framtid, min älskade familj.
/ J
Och jag gråter och gråter när jag läser dina ord och förbannar den orättvisa som gjorde att just du skulle drabbas. Varför älskade vän? Varför? All min kärlek till dig.
SvaraRadera