Kort uppdatering.

Igångsättning med gel. Inget resultat. Ny gel. Kemiska värkar. En i minuten. Ingen smärtlindring hjälpte. Men framförallt - jag öppnade mig ingenting. Världens sämsta läkare natten, panik. Min läkare kom in och beordrade snitt på studs. Fick välja vaken eller sova, valde vaken för att pappan skulle få vara med. Men är så glad för det, snittet blev en så fin upplevelse denna gången. En befrielse! När bedövningen var lagd kunde vi sjunga Isas favoritsång och prata om lillebror. När han kom ut och skrek (som Isa aldrig gjorde) grät vi så. Han hade bajsat i vattnet och hade navelsträngen flera varv runt halsen. Pappa fick följa med bort. Kom tillbaka och sa "han ser ut precis som Isa!" vilket han också gör <3 Tog lång tid att sy igen mig för alla ärren. Men det gjorde inget.

Underbar personal på förlossning och BB i övrigt. Många samma sedan tumöroperationerna.

Isa träffade en snabbis dag två. Älskade unge!

Lätt-BB dag tre hela familjen. Men mammans envisa huvudvärk ger inte med sig. Visade sig vara Spinal huvudvärk. Iväg med Isa till bästisen igen (som att mamman och pappan inte redan har hormon ledsen-ångest över att hon hamnar sist) och inlagda igen. Mamman ligger med dropp med ljuvlig son på bröstet. Pappan handlar mat efter att ha matat sonen.

Om inte dropp och medicinering hjälper blir det träff med narkosläkaren i kväll och då ska han ta mitt blod och spruta in i hålet i ryggen.

Jag vill bara hem och starta mitt nya liv, men är samtidigt så lycklig över att vi lever och mår bra både jag och Grodan. Som just nu går igenom lite namntest!

Mer kommer sen! / J