Att söka tecken när de inte syns.

Den första låten jag hörde efteråt (hela mitt liv är indelat i före och efter just nu - före jag fick veta att jag ska dö och nu i spillrorna av det, det vi kallar vardagen) är den här. Den säger mig inget i alla fall, men som jag önskar att det fanns något budskap i den till mig. Jag vill ju ha en låt som jag om 25 år (en kan ju få drömma) kan lyssna på med gåshud över kroppen och tänka "tack gode Gud för att du räddade mig 2013" och glädjas över diskberg och skolläxor och tvättstugetider och allt annat jag drömmer om att få göra hela tiden. Men så blev det en kärlekslåt med Pink. Nåja, det kunde ju varit värre också. Typ Metallica.

Har tagit det lugnt i dag. Isa är på väg hem från bästisen nu, har varit där hela dagen. Jag har slumrat, legat i solstol i skuggan och sovit i sängen. Alves gudfar som bor i Motala kom på ett besök ett par timmar i samband med jobb. Innan dess hann vi ta en promenad också, jag och mina två pojkar.

Känner mig extremt gravid, med trötthet och det ständiga illamåendet. Men det hjälper att äta lite och ofta, så nu kör maken inom affären och bunkrar frukt och Loka.

/ J