Bucket List - fast åt andra hållet.

Av helt naturliga anledningar börjar ju den där listan formas så sakta nu. Saker jag så gärna skulle vilja göra. Innan det är dags. Det är förvånande få större saker. Mest vardagliga saker. Men ja, den växer.

Men så i dag kom jag på att det är ju orättvist att i så fall inte göra en lista med saker jag är så tacksam för att jag fått vara med om. Den är ju också lång. Alla har inte turen att få träffa rätt partner, få gifta sig men den man älskar mest och sedan få inte bara ett utan två fantastiska underbara ungar. Eller att ha så många fina vänner som jag har. Och att vi äntligen fått en trädgård. Ja.

Och i eftermiddags när jag dansade tryckare med Alve kom jag på en sak till.

Jag är SÅ tacksam över att jag en sommardag förra året på ett tåg hem från Stockholm när jag fått träffa bästisens son för första gången, bestämde mig för att lyssna på Klara Zimmergrens Sommarprat. Och där pratade hon om att hon avundades de som inte sett serien Six Feet Under, och att hon aldrig sett något bättre.

Jag åkte hem och maratontittade den serien. Och den seriens avslutningsscen, en sex minuter lång scen, är det bästa serieslut på den bästa serien som någonsin gjorts. Och den låten...

Jag är SÅ tacksam för att jag hann titta på den serien!

/ J